– Jag tappade min identitet.
Så beskriver skidåkaren 20-åriga Hanna Vikman den gångna hösten och vintern där hon fört en kamp mot sin relativt nyställda diagnos hypotereos, på vanlig svenska kallat låg ämnesomsättning. En sjukdom som tog hennes ork, och därefter började äta av hennes kämparglöd. Nu är hon på väg tillbaka efter att årets säsong nästintill spolades bort.
– Under förra säsongen kände jag att något inte var rätt. Jag var mycket tröttare än vad jag brukade vara och hade sämre återhämtning än vanligt, förklarar Hanna Vikman.
Trots det krigade hon fram resultat som hon kände sig rätt nöjd med. Men i slutet av säsongen blev hon sämre, och orken dränerades ytterligare.
– Det tog totalslut. Något kändes jättefel, och när jag i början av säsongen känt mig slö hade man sett att jag haft dåliga sköldkörtelvärden. Jag trodde att det skulle gå över, men det gjorde det inte.
I maj förra året hade det gått för långt och medicinering blev nödvändig och i augusti tog orken totalstopp och tröttheten ville aldrig ge med sig. En vanlig trappa blev till ett högt hinder, och att gå ut med soporna blev en näst intill omöjlig uppgift. Något som för Hanna, som åkt skidor hela livet, blev en rejäl törn mot livsglädjen. I efterhand har hon haft stor hjälp av en mentalcoach, men där och då var det jobbigt att ständigt behöva försvara sig och förklara sig hela tiden.
– Jag orkade ingenting. Alla runtomkring mig var så förvånade, över att jag som tävlade och tränade så mycket inte orkade mer, berättar hon.
Att ställa in medicineringen för den kroniska sjukdomen tar lång tid, och under den tiden började alla tankar på att någonsin åka snabbt i spåren igen började överskuggas. Även studierna till statistiker i Umeå blev en tung uppgift som var svår att orka med.
– Det är svårt att tro att det ska vända när det pågått länge. Så kändes det när det var som värst, berättar hon.
Förra året kom hon fyra på junior-SM och att hamna i topp tio var mer regel än undantag på tävlingarna.
– Jag tror det är därför att folk inte riktigt kunde förstå när jag sa att det inte kändes som det skulle. Stressen har varit stor över att jag inte kunnat prestera, så jag är verkligen tacksam över mina sponsorer i Gällivare som hjälpt mig än fast jag inte tävlat i år. De har förstått, säger hon.
Nu har kroppen sakta men säkert börjat göra framsteg igen, och under helgen har hon genomfört sin första större tävling på hemmaplan under Volkswagen tour.
– Även om inte kroppen svarar som förr så blir det bättre för varje dag, och jag har börjat ta åt mig av träningen, säger hon.
Vad har du för råd till unga idrottare i liknande situationer?
– Man är inte så stor, och man vet inte så mycket ännu när man går på skidgymnasium. Då är det viktigt att folk lyssnar när man väl erkänner att något är fel. Sen är det väldigt viktigt att vara ärlig mot sig själv, berättar Hanna Vikman.