På slädturerna använder Karine Mastroleo tolv hundar per släde. Den stora släden kan ta fyra vuxna och den mindre två vuxna eller tre barn. "När det är riktigt kallt ute brukar vi bara köra tio kilometer. Men vi har också leder som är 13, 15, 18 och 20 kilometer långa", berättar Karine.
– Första gången jag besökte Sverige var i mars 2017 för att hämta en slädhund hem till Tyskland. Jag hade sökt i sociala medier efter slädhundar med bra stamtavla och blev tipsad om att det fanns valpar i norra Sverige. Så jag tänkte: "okej, hur gör jag nu?". Jag ville inte utsätta valpen för flyg, så då fick det bli bil istället, berättar Karine Mastoleo.
Och sagt och gjort. Karine satte sig i bilen tillsammans med några av sina hundar och körde 280 mil från hemstaden Saarbrücken till Lappeasuando mellan Gällivare och Kiruna.Och väl framme slogs hon av den enorma kontrasten mot hemstaden. Saarbrücken ligger på gränsen till Frankrike och har nästan 200 000 invånare.
– Vi stannade i tio dagar. Första gången vi var ute med släde i snön blev jag helt förstummad. Det var en fantastisk upplevelse. För första gången i mitt liv var jag på en plats där man inte hörde någonting när man var ute. I Tyskland hade jag ljud omkring mig precis hela tiden och allt var bara stress, stress, stress. Men här i Norrbotten – det var helt tyst. Det var helt galet!
När Karine återvände till Tyskland kände hon direkt att hon ville tillbaka till Sverige. Och så blev det. Tillsammans med sin son Miguel och hundarna tog hon husbilen till Sverige flera gånger under de nästföljande åren. Och för varje resa kändes det alltmer svårare att lämna och återvända hem till Tyskland.
– Varje gång jag kom tillbaka mådde jag så dåligt. Jag klarade inte av stadsmiljön, trafiken, ljuden och all stress längre, berättar hon.
Karine började inse att hon behövde göra något drastiskt. Att livet i Tyskland inte var vad hon ville ha eller behövde. Tanken på att flytta till Sverige började ta form. Hon och Miguel hade besökt många platser runt om i landet – Göteborg, Stockholm, Uppsala och flera orter i Norrbotten. Men det var lugnet och stillheten i norr som lockade mest. Och till slut föll valet på Nattavaara och i september 2020 satte hon sig i husbilen tillsammans med sin då 13-årige son och körde norrut. De 20 hundarna följde med i en stor släpvagn som var kopplad till husbilen.
– Den första tiden var jobbig för Miguel. Han avskydde det. Det var tufft för honom att komma från en stor tysk skola till en liten skola i Sverige. Men med tiden blev det bättre och bättre. Han hade en jättebra lärare som sa till mig att han trodde att min son skulle ha det bättre om han fick byta skola och börja gå i Gällivare istället. Och idag trivs han jättebra. Han har fått många vänner och han pratar jättebra svenska. Mycket bättre än jag.
Karine Mastroleo har jobbat med hundar i hela sitt liv. I Tyskland arbetade hon som veterinärassistent, drev hundpensionat och var hundtränare. Hon hade flera anställda och tog hand om 40-50 hundar. Därför kändes det självklart att hundar var något hon skulle jobba med även i Sverige. Och så blev det.
Sedan Karine Mastroleo och hennes son Miguel flyttade till Nattavaara har de fått fem nya valpar i flocken som nu har växt till 24 hundar. Men tre av dem är mindre blandrashundar som inte tål kylan lika bra som huskys och därför får bo inne i huset. "På en dag äter hundarna ungefär tio kilo kött och två-tre kilo torrfoder.", berättar Karine.
– Jag jobbade mycket med svåra hundar hemma i Tyskland. Nu har jag börjat med hundkurser igen, fast via internet. Just nu har jag onlinekurser med tyska deltagare. Men efter vintersäsongen vill jag börja göra det även här. Att bli hundtränare i Gällivare och hjälpa folk som har problem med sina hundar.
Dick Lannerblad är född och uppvuxen i Gällivare. För några vintrar sedan blev han tillfrågad om han kunde tänka sig att hjälpa Karine att lära sig köra snöskoter. Och det blev början på en vänskap som så småningom även ledde till förälskelse och kärlek. Idag bor de tillsammans på gården i Nattavaara.
Eftersom hennes hundar är av rasen Alaskan och Siberan husky föll det sig naturligt att Karine skulle lära sig att köra hundspann med släde. Och det var så hon träffade sin sambo, Dick Lannerblad. Inte för att få hjälp att köra släde, men för att lära sig köra snöskoter.
– Den första vintern var väldigt jobbig. Jag har aldrig kört snöskoter tidigare, men jag behövde kunna det för att bedriva min verksamhet. Jag behövde snöskoter för att köra upp leder för hundspannen. Det var jättesvårt. Jag körde fast och min granne fick komma och hjälpa mig.
Turisterna som besöker gården i Nattavaara får uppleva vyer och natur som de aldrig tidigare varit i närheten av. På bilden glimtar januarisolen fram över horisonten längs Nattavaaravägen. "Jag har bott här i tre år, men jag har fortfarande inte vant mig vid hur otroligt vackert allting är här uppe. Varje gång jag är ute i naturen slås jag över naturens skönhet.", säger Karine Mastroleo.
Karine förstod att hon behövde hjälp av någon som kunde ge henne körlektioner. Så hon kontaktade därför Fritids- och skoterföreningen Nord och frågade om någon av deras medlemmar kunde hjälpa henne.
– Men ni svenskar har ett ord ni gillar mycket och det är "kanske". Så jag fick fortsätta att försöka på egen hand.
Men efter ett år kom äntligen hjälpen. Och hjälpen hon fick var Gällivarebon Dick Lannerblad.
– Han hjälpte mig att bli bättre på att köra och han hjälpte mig att göra leder till hundspannen. Så vi fick ganska mycket tid tillsammans, berättar Karine.
– Och sen blev det mer och mer, fyller Dick i.
Dick Lannerblad har bytt sitt liv i Gällivare mot ett hundliv i Nattavaara tillsammans med sambon Karine Mastroleo. På gården har Karine byggt en radhuslänga eller hundkojor för hundarna och inne i kojorna har hon bäddat med halm.
När kom förälskelsen?
– Ja, för min del kom den väl direkt skulle jag säga. Men Karine behövde lite mer tid för att det skulle klicka, berättar Dick.
– Ja, så var det nog. Jag var ju ny här och behövde lära mig så många olika saker så jag hade nog inte tid att tänka på kärlek, säger Karine.
Men med tiden växte hennes känslor för Dick och de blev ett par. Och sedan ett år tillbaka är de dessutom sambor.
Karine Mastroleo sålde allt hon ägde hemma i södra Tyskland. Och det är ingenting hon ångrat. "Jag är inte gjord för att bo i en stad. Det är här jag vill vara. Allting är mycket lugnare här. Människor också. Alla är mer avslappande och man tar sig tid för varandra.", säger hon.
Nu har Karine Mastroleo varit Nattavaarabo i över tre år och hon har kommit igång med sitt turistföretag där hon bland annat erbjuder vildmarksäventyr med hundspann för turister från hela världen. Framförallt från Tyskland, men även Sverige, Frankrike och andra länder.
– För en tid sedan hade vi en turist ända från Brasilien. För henne var det här som en helt ny värld.
Karine säger att det till stor del är tack vare Dick och vänner, som hon hunnit bygga upp allt på gården och företaget i Nattavaara.
– Jag har flera vänner i Tyskland som kommit hit för att hjälpa mig. Det betyder mycket. Jättemycket, säger hon.
Karine Mastroleo har börjat skriva en bok om sitt liv och varför hon flyttade 280 mil från södra Tyskland till Nattavaara längst upp i Sverige. "Det är så många som sagt att jag borde skriva en bok om det här, men till en början ville jag inte. Men till slut blev jag övertalad och nu får jag hjälp av en journalist i Tyskland.", berättar Karine.