Ett större försök i fullskala med tallbecksolja som drivmedel pågår just nu i verket i Vitåfors. Tallbecksoljan är ett kommersiellt biobränsle som är fossilfritt men ger upphov till koldioxidutsläpp när det förbränns då det fortfarande är kolbaserat.
– Biodrivmedlet bör ses som ett övergångsbränsle då det inte är möjligt att klara vårt andra mål att bli koldioxidfria till 2045 med tallbecksoljan, säger Christian Fredriksson.
Plasma, pyrolysolja och vätgas är drivmedel som testats i mindre skala i kampanjer om två veckor.
– Med smärre modifikationer är det möjligt driva bandungsverket med de koldioxidfria drivmedlen. Verket kräver fortfarande samma energimängd för sin produktion och i slutändan handlar det om att det är ekonomiskt realistiskt att använda sig av drivmedlet vid fullskalig produktion, säger Christian Fredriksson.
Det finns både fördelar och nackdelar med bränsletyperna och enligt Christian Fredriksson kommer en av de tre alternativen fungera som ett huvudalternativ medan det ena eller båda skulle kunna fungera som alternativa drivmedel.
Pyrolysolja bildas när sågspån hettas upp till hög temperatur, utan syre, då sker en förvandling från fast till flytande form vilket kan förklaras som en flytande tjära.
– Den typen av drivmedel skulle det eventuellt vara möjligt att använda restvärme i ett cirkulärt system till andra delar i produktionen, säger Christian Fredriksson.
Om Hybrits demonstrationsanläggning hamnar i Vitåfors skulle det finnas goda möjligheter för vätgas att bli det valda bränslealternativet.
Vätgas är även det drivmedel som SSAB använder till sin planerade pilotanläggning i Luleå. Nackdelen med vätgasen är att den, i likhet med plasman, bildar kväveoxider. Ämnen som är giftiga och irriterar luftvägar och slemhinnor.
Plasman å sin sida är en gasform med laddade partiklar, elektroder och joner, som hettas upp till höga temperaturer. Detta är en elgenererad värme som ger varm luft och kan ersätta olja i bandugnsverket, vilket gör den fri från koldioxidutsläpp.
– Just nu så är nivåerna av kväveoxider för höga för att vi ska klara våra miljökrav vid en fullskalig produktion. Därför behöver tekniken förfinas innan de kan bli ett realistiskt alternativ, säger Christian Fredriksson.