Hon och hennes familj har bott i Sakajärvi utanför Gällivare i 15 år. På de stora markerna intill E 10 finns islandshästar, ett par hundar och ett antal katter. Anna-Karin Nordvall driver ridskola som – innan de drog ner verksamheten – lockade ett femtiotal elever i veckan. Barn har lärt sig rida här, sonen Tjalve har tagit sina första stapplande steg på grusplanen, otaliga små föl har sett dagens ljus i någon av de många hagarna. Som mest ägde familjen närmare 40 hästar, nu finns ungefär hälften kvar. Men snart ekar Galgbacken tom.
Bakom sjön ligger Sveriges största koppargruva som utvidgar gruvbrytningen och är anledningen till att familjen nu måste flytta. Enligt Anna-Karin Nordvall presenterades inga lämpliga marker eller fastigheter. Av en händelse började familjen snegla mot Skåne och hittade en fin gård utanför Kivik, med egna äppel- och päronträd och närhet till havet. Nu öppnar sig helt andra möjligheter, familjen planerar att driva bed- and breakfast och rörmokeri.
– Jag ser fram mot att få pyssla i trädgården, odla egna grönsaker. Vi kommer att kunna få tag på lokalproducerad mat på ett helt annat sätt, säger Anna-Karin Nordvall.
Men det har varit en lång process. I fem år har diskussioner förts med Boliden om hur de ska ersättas när gruvan expanderar och familjen upplever inte att de fått någon hjälp av kommunen.
– Vi betalar ändå skatt. Men ingen har lyssnat på oss, säger Mårten Lantto.
– Vi har gett kommunen många förslag på var vi skulle kunna flytta men inget har gått. Så vi ser ingen annan lösning än att flytta till en annan plats. Nu när man väl bestämt sig känns det lite bättre, när vi vet var vi ska. Det har varit väldigt jobbigt att inte veta var vi kommer bo, säger Anna-Karin Nordvall.
Även om familjen ser fram emot sitt nya liv längst ner i Sveriges avlånga land finns motstridiga känslor: att inte höra knarret av snön under fötterna, inte uppleva midnattsolen eller norrsken. Minus 44 på vintern är ett minne blott. De säger att det är jobbigt att lämna äldre familjemedlemmar som fortfarande bor kvar i samhället.
– Att man måste flytta är jobbigt, att få ordning på allt. Det känns mindre kul att lämna alla kompisar, säger 15-årige sonen Tjalve Nordvall.
Framtiden är oviss och vägen dit ett oskrivet blad.
– Vi lämnar allt för något som vi inte vet funkar men det känns skönt att få avsluta det här. Men det kommer inte att vara roligt när man kör sista vändan, säger Mårten Lantto.