Hiram, en stor brun kille på fyra ben, strövar fritt på gården. Han är sadlad och klar, och väntar på att resten av sällskapet ska välja hjälmar, sadlar och träns till dagens tur. Att välja hjälm är som att välja häst, och vice versa, man måste ha någon som passar. Och det finns någon för alla.
– Jag har upptäckt att jag måste ställa om frågan. Jag kan inte bara fråga om man har ridit förut, jag måste ta reda på hur mycket och på vilket sätt, säger Anna-Karin, ägare av Galgbackens islandshästar.
Anna-Karin leder dagens uteritt som går genom skogen och upp på berget Sakavaara. Hon berättar att många överskattar sin och sina barns ridvana, därför är det viktigt för henne att ställa rätt frågor för att kunna matcha hästen efter ryttare. För islandshästar är starka och har snabba ben, det är mycket häst i den lilla kroppen.
– Man kan göra allt med en islandshäst, hoppa, träna dressyr... I en hopptävling slog en av våra hästar alla ridskolans hästar med elva sekunder, säger Anna-Karin.
Turen börjar med en skritt för att sedan öka i tempo med galopp, tölt och trav, terrängen bjuder in till ett och annat hopp över fallna stockar, för den som vill. Ritten går på skogsvägar, i stora kraftledningsgator och ”off road” ut till en tjärn, genom tallskog och ut på ett kalhygge, innan toppen på Sakavaarna är nådd. Från höjden syns Dundret och gruvbrytningen, liksom orörda berg i fjärran.
Efter utflykten släpps Hiram åter att ströva fritt på gården.
– Han är som en stor hund, säger Andreas Endmyhr, husse till hästen Hiram.
Anders Endmyhr och Viktoria Larsson bor båda i Gällivare, de har tagit ridlektioner på Galgbacken och fattade tycke för isladshästarna och Hiram.
– Det blir nog en till snart, även om jag inte ska tävla vill jag ha en som är ”lite mer”, säger Viktoria.
I hagarna finns 25-30 fullvuxna hästar, sex unghästar och tre föl som går på lösdrift. Anna-Karin har haft gården i tio år, hon bytte kontorsjobbet mot hästarna har aldrig ångrat sig. Gården har också en anställd, Ulrika Wäyrynen, hon jobbar från måndag till fredag och hjälper till med allt möjligt som behöver göras. Ulrika och Anna-Karin är överens:
– Det bästa med det här jobbet är att det är så varierat, och man får vara ute.
Det är inte bara byborna som har hittat till gården, även svenska och utländska turister, liksom företag, bokar in turer och event. Och på somrarna välkomnas barn och ungdomar till ridläger.