NSD träffar fyra tjejer i föreningen Bifrost, precis efter den regionala sommartävlingen avslutats. I år lockade den 47 ekipage till 80 starter.
- Det var ett lyckat arrangemang med fina hästar och fina ekipage. Vi hade tre startande från Norge, de övriga kom från grannkommunerna och Bifrost, säger Annika Hagstedt, som ridit i över 40 år och är inne på sitt sjunde år på islandshäst.
Fem olika gångarter
Tävling med islandshäst handlar om att visa upp dess fem olika gångarter under domarbedömning till musik. Förutom skritt, trav och galopp har ju islandshästen kvar de två ursprungliga gångarterna passgång och tölt, som alla hästar haft från början men förlorat efterhand på grund av avelskorsningar.
- I passgång, som ska vara snabb och explosiv, rör hästen benen lateralt. I tölt kan hästen röra sig i allt ifrån skritt- till trav- och galoppfart. Den rör sig mjukt och har alltid ett ben i marken. Man brukar säga att man ska kunna rida i tölt med ett fullt glas i handen utan att spilla en droppe, säger Annika Hagstedt.
Domarna tittar på om ryttaren rider på ett mjukt och fint sätt, när den visar hästen och ger poäng mellan ett och tio. En varning får ryttaren om den tar i hästen för hårt eller använder otillåten utrustning. Jennifer Öderyd premierades under sommartävlingen för god och harmonisk ridning, en bedömning utöver de vanliga klasserna.
- Det känns jättekul för då vet man att man rider rätt och mjukt, säger hon.
Jessica Lundberg, pendlar mellan Gällivare och Östersund, där hon lite av lever sin dröm genom att gå islandshästgymnasium.
Rider på skoltid
- Det är jätteroligt att få rida, tävla och gå ridkurser på skoltid. Jag har med mig min häst, som jag vunnit flera klasser med här i dag, till skolan, säger hon och fortsätter:
- Med islandshäst tävlar man mycket mot sig själv i stället för mot andra. Man strävar efter att förbättra sina egna resultat från en tävling till en annan. Lyckas man vet man att man har utvecklats. Det är kul när domarna bedömer hur ryttaren rider och hur häst och ryttare samspelar. Det gillar jag.
"Jag vill ha motstånd"
Tolvåriga Emma Östman, som ridit sedan hon var fyra år och tävlat sedan hon var åtta, är föreningens yngsta tävlingsdeltagare. Och hon har nästan alltid fått slåss mot ryttare över 21 år, eftersom de inte funnits fler i juniorklass.
- Det är bara kul för jag vill ha motstånd. Vi har tävlat här i dag, för jag och min häst har det har gått jättebra, säger hon.
Emma Östmans häst hade bara använts till turridning innan han kom till henne.
- Han kunde knappt svänga när jag fick honom, så jag har fått forma honom själv och det är kul. Vi har utvecklats och vuxit tillsammans, säger hon.