I samband med samekonferensen i Gällivare under förra veckan har det anordnats kulturdagar på hembygdsområdet med samiskt perspektiv. Med utställningen "Other Comics – queersamiska serier" lyfter Heidi Lunabba och deltagarna i projektet fram hur det är att vara hbtqi person i Sápmi.
– Jag har jobbat med hbtqi-personer som tillhör en minoritet, det blir som en minoritet inom minoriteten. Där en grupp jag jobbat med är samiska hbtqi-personer, säger Lunabba och fortsätter:
– Många av de minoritetsberättelser som publiceras är väldigt problemfokuserade. Och det är en del av berättelserna i den här utställningen också men jag försöker skapa en bredd där berättelserna erbjuder lösningar också.
Varför tycker du att det är viktigt att lyfta olika berättelser?
– Ofta fungerar det så med normer att desto mindre grupp desto specifikare blir normen, att i en större grupp finns det större benägenhet att se individer. Därför behöver vi visa på en bredd av olika berättelser, säger Lunabba och fortsätter:
– Jag tror att det överlag i många minoritetsgrupper finns det en förväntning utifrån att det ska vara väldigt jobbigt. Att stackars dig som tillhör den här marginaliserade gruppen. Och det bygger delvis på strukturella problem som finns men det betyder inte att man har ett tragiskt liv. Det kan såklart betyda det för enskilda individer men ingen grupp man tillhör är ett problem i sig utan det är omgivningen som gör det till ett problem.
Hur skulle du säga att hbtqi-normen ser ut?
– Globalt finns det en förväntning att hbtqi-personer är vita, tillhör medelklassen, bor i städer. Och överlag finns det en ganska sexualiserad idé om hbtqi-personer.
På vilket sätt?
– Som att vi ser homosexualitet som en sexualitet. Medan vi inte ser heterosexualitet som en sexualitet utan som individer som lever sina vanliga liv. Som att sexualiteten skulle vara den större del av en hbtqi-persons liv än av andra personers liv vilket inte stämmer, säger Lunabba.
Vad hoppas du uppnå med det arbete du gör?
– Jag hoppas på att vara en liten, liten del i att skapa ett samhälle med mera utrymme för alla att vara som de är och som de vill vara. Samtidigt inser jag att mitt arbete är en väldigt liten del i den processen. Men de behövs mer berättelser som i dessa serier, säger konstnären.