Den 5 juni fick idrottslärare Agneta Ahlm pension och två dagar senare satte hon sig med sin man på cykeln i Zürich, Schweiz, där de bor. På torsdag eftermiddag rullade de in i Gällivare efter att ha cyklat över 320 mil.
Vid Kvarnbacken väntade vännerna och Agnetas mamma Syrena Jönsson. Hon säger att Agneta hittat på såna här tokigheter hela livet.
– Jag har kanske det, säger Agneta Ahlm.
Svårast längst vägen har varit cyklandet i motvind och regn. För motivationens skull har de cyklat två mil i taget och sedan tagit paus. På cykeln finns knappt någon packning, så mat har de köpt längs vägen och bott har de gjort i tält och på vandrarhem. Vid 5-tiden på morgonen har de stuckit iväg för att ta sig an dagens tio mil. Felix Degen har hela resan fört statistik och några av siffrorna kan han utantill.
95 000 kalorier har de gjort av med, 600 000 varv har pedalerna gått, 165 timmar har de suttit på sadlarna och en kedja har de fått byta.
Några kriser har de varit med om. När de kom norr om Uppsala tog de svenska cykelkartorna slut, och under nåt dygn hittade de inget drickbart vatten. Cykelns ena ringklocka har fått vara symbol för lite mindre fysiska kriser.
– När någon ringt på den har vi bromsat och skrikit lite, pratat ut eller pussats, säger Agneta Ahlm.
För att Sverige ska bli lite mer vänligt för cyklister efterlyser Felix Degen skyltar i samma färger. Och inte mörkgrå som de är ovanför Uppsala för de syns inte på håll. Cykeln lämnar de i Gällivare när de tar tåget söderut nästa vecka.
– Kanske börjar vi nästa cykelresa här, säger Felix Degen.