Pappan: "Ovissheten är värst"
Ovissheten är det värsta. Det säger den försvunna Carolin Stenvalls far.-Jag tänker på henne hela tiden, varje dag. Aldrig hade jag trott att man skulle få vara med om något sånt här, säger Per Stenvall.
-Det är en jättetung tid vi genomlever nu. Jag såg henne sista gången den dagen hon försvann, klockan tio över ett. Vi var alla uppåt den dagen, det var en fredag och vi skulle upp till fjällen, min fru och jag, för att fjällvandra, säger Per Stenvall.
Det blev ingen fjällvandring. När de väl kommit fram till målet för sin fjällvandring, en plats i Arjeplogsfjällen vid norska gränsen, då kom beskedet. Dottern var anmäld försvunnen.
-Vi vände när vi fick höra att hon inte kommit fram till den avtalade anställningsintervjun i Jukkasjärvi, säger han.
Sömnlösa nätter
Nu har snart en månad gått och ännu har familjen inte fått besked om vad som hänt. Det finns en dotter till i familjen, som stöttar varandra under denna svåra tid. Per Stenvall arbetar vid pappersbruket i Piteå. Carolin Stenvalls mor arbetar i Piteå kommun. Men just nu orkar de inte arbeta.
-Varje dag tänker vi på henne. Det går inte alls att koppla i från, man får sova på tabletter. Aldrig hade jag trott att man skulle få vara med om något sånt här, säger Per Stenvall.
Carolins försvinnande engagerar männsikor i hela Sverige.
-Det ringer hela tiden, säger Per Stenvall.
"Hoppet är det sista man har kvar"
Carolin Stenvall hade en tät och god kontakt med sin familj, säger pappan.
-Hon cyklade genom Sverige en sommar, ensam. Hon fjällvandrade. En självständig flicka som kunde ta hand om sig själv, säger han.
Familjen har inga synpunkter på polisens arbete, förutom att de litar på polisen.
-De gör vad de kan och mer därtill. Man kan inte klaga, de har satt till mycket resurser. Hoppet är det sista man har kvar, vi har inte slutat hoppas ännu, säger Per Stenvall.
Så jobbar vi med nyheter