På vandring i de dödas vilostad

Ett femtiotal personer samlades till kyrkogårdsvandring häromdagen. Gunnar Widgren guidade.- När vi blickar ut över de gröna fälten ser vi de omärkta barnagravarna. De fattiga hade inte råd att betala för en gravplats, säger han.

Både unga och gamla deltog i kyrkogårdsvandringen. " Det är spännande med historia", säger Theresé Utterström.FOTO: Marie Ridderström

Både unga och gamla deltog i kyrkogårdsvandringen. " Det är spännande med historia", säger Theresé Utterström.FOTO: Marie Ridderström

Foto: Marie Ridderström

GÄLLIVARE2009-07-04 06:00
"Kyrkogården är de dödas vilostad, ett minnenas rum, en Guds åker." Pensionerade rektorn Gunnar Widgren läser högt från skylten vid kyrkogårdens ingång. Ett femtiotal personer är samlade. Hemvändare, turister och ortsbor. Yngsta deltagaren är tio år.
- Det är spännande med historia, säger Theresé Utterström, som besöker kyrkogården med mormor Anne-Maj Olausson.
Spanska sjukans offer
Vi vandrar mot den äldre delen av kyrkogården och passerar gröna fält där de omärkta barnagravarna ligger. Barnadödligheten var hög och de fattiga hade inte råd att betala för en gravplats. När Spanska sjukan grasserade 1918-1919, begravdes tre kistor ovanpå varandra.
- Det finns inga exakta uppgifter på hur många människor som är begravda här, säger Gunnar Widgren.
Kyrkogårdens äldsta gravar är från år 1889. Då hade den nya kyrkan byggts och förbud utfärdats mot "nedläggande av lik i den gamla kyrkogården vid Vassara älv."
En allmän grav kostade tre kronor, en enskild grav 12 kronor och en familjegrav 24 kronor, mycket pengar på den tiden.
En gravplats ska vara en meter bred, 210 cm lång och 180 cm djup. I Gällivare finns beslut på att gravarna ska ha evig gravfrid och ej grävas upp. Här anläggs inga nya gravar, förutom urnsättningar och begravningar i befintliga familjegravar.
Gravstenarna berättar om Gällivares historia. Här vilar guldgrävare, fiskhandlare, smeder, lärare och präster. Människor som med sin handkraft byggt upp samhället.
Kärlekspar under stortallen
Här finns en gravvård som skiljer sig från de andras. Ett kärlekspar, vackert skulpterat i sten, vilande tryggt under stortallens grenar. Här vilar bryggmästare Frans Jansson med hustrun Agnes Jansson. Han anlade bryggeriet i Gällivare i slutet av 1800-talet.
Gunnar Widgren berättar om kronolänsman Nils Johan Lomm (1940-1902).
- Det sades att han var "rikt utrustad å hjärtats och hjärnans vägnar." Prisad blev han för sina insatser för att stoppa lönnkrögeriet i Gällivare och i Malmbergets kåkstad.
Vi vandrar vidare. En gravsten förtäljer om ett unikt par. Frans och Charlotta Nordvall blev 100 och 104 år. Gifta var de i 79 år.
De äldsta släktena
Vi besöker gravvårdar där ortens äldsta släkter vilar. Apelqvist, Björkman, Engelmark och Silfwerbrand. Släkten som namgivit delar av Gällivare. Inne i en grönskande björkdunge, nästan dold, vilar en kyrkoherde och kontraktsprost, Erik Leonard Bore, 1863-1921.
En betydande person i Gällivare, säger Gunnar Widgren, som avslutar guidningen vid sin familjegrav.
- Här räknar jag med att det finns plats för mig och min hustru, om vi besöker treenighetens brännugn först, säger Gunnar Widgren.
Systrarna Pia Bolling, Karlstad och Karin Sandström, Gällivare, deltog i kyrkogårdsvandringen.
- Mycket intressant, verkligen en nostalgitripp. Jag känner igen många av de omtalade personerna och har träffat dem, säger Pia Bolling som flyttade från Gällivare för 40 år sedan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om