Mitt under besöket på stationen kom ett larm och en ambulans fick rycka ut.
Av oro för patientsäkerheten ansöker Region Norrbotten om dispens från de nya reglerna om dygnsvila för ambulanshelikoptern. Det nya schemat med halvdygnsskift har lett till fler personalbyten, onödig stilleståndstid och högre risk att helikoptern inte når fram i tid.
Beslutet har fått reaktioner på stationen i Gällivare, där två ambulanser ska vara bemannade dygnet runt.
– Är det någonstans du riskerar patientsäkerheten så är det om du inte bemannar vägambulanser, som har många gånger fler högprioriterade larm än helikoptern. Skälet att tillåta dygn på helikoptern är nog något annat än att värna om patientsäkerheten. Vi har flera exempel på hur högprioriterade patienter tvingas vänta för att bilar inte kunnat bemannas, säger ambulanssjuksköterskan Mats Dahlström, 62, som för talan för den nu decimerade gruppen av fast ambulanspersonal på stationen.
I Luleå har man sedan tidigare gått ifrån dygnsskift eftersom de åker på fler larm och det blev en orimlig arbetsbelastning. Men på orter i inlandet, även i Kalix och Haparanda, har det nya schemat lett till protester och uppsägningar.
På ambulansen i Gällivare jobbade 22 personer i olika omfattning.
Nu är de nio kvar.
Mats Dahlström berättar att de har förlorat kollegor som inte får ihop ekonomin om de pendlar för så täta skift. Det har blivit svårare för ensamstående föräldrar att få ihop vardagen, men framför allt ökar arbetstiden med flera veckor per år på grund av ökad jourtid.
– Vi har mindre tid för återhämtning, det som var själva tanken med att införa dygnsvila. Vi har täta, långa skift och man är betydligt tröttare än när vi jobbade ett dygn och hade återhämtning dygnet därpå. Några har schemalagts med upp till sju halvdygnspass i sträck. Det här gör att ingen frivilligt tar på sig extra skift för att fylla ut tomma rader, utan det har skett genom beordran, säger han.
Stämningen är dämpad och lite uppgiven. Underhållet blir eftersatt när kollegor som haft olika ansvarsområden slutat, rutiner tappas bort och arbetet blir mer "tungrott" med större behov av handledning. De vakanta tjänsterna bemannas med hyrpersonal.
– De är duktiga och erfarna och vi är glada att vi har dem, annars hade vi ofta stått utan ambulans. Men vi ser att det uppstår brister, säger Dahlström.
I en debatt nyligen sa regionrådet Anders Öberg (S) att bemanningsproblemen fanns redan innan införandet av elva timmars dygnsvila, varpå personalen i Gällivare skrev ett öppet brev i NSD.
– Vi hör ledningen och även politikerna säga saker som inte stämmer. I Gällivare har det fungerat mycket väl fram tills oktober, säger Mats Dahlström.
Personalgruppen hävdar att de tvingas ställa fler ambulanser än vad som rapporterats i media. Inte bara på grund av sjukdom eller vab, utan för att det är luckor i schemat. De reagerar även mot Öbergs uttalande om att personal som slutat kommer tillbaka.
– Vi kan svara för Gällivare och här har, av alla som sagt upp sig, endast en återtagit sin anställning.
Ledningens agerande har lett till en djup förtroendekris och personalen tycker inte att de får förståelse för sin kritik av arbetstiderna.
– En ledningsgrupps första och främsta syfte borde vara att säkra verksamheten och patientsäkerheten. Man har kanske helt krasst räknat med att de som sagt upp sig ska återgå i mycket större utsträckning än vad som faktiskt skett. Vi tror att man gjort en grav missbedömning, säger Mats Dahlström.
Anders Öberg (S) ta en diskussion i media om kritiken från ambulansen i Gällivare, utan planerar att besöka arbetsplatsen efter nyår.
Regionrådet Anders Öberg (S) har läst det öppna brevet, men vill inte kommentera enskilda sakfrågor.
– Jag tänker att jag borde åka och hälsa på i Gällivare så snart som det bara är möjligt, efter helgerna. Det blir inte bra att jag svarar nu innan jag fått lyssna in och förstå alla delar i deras perspektiv, säger han.
Han pekar på att regionen sökt dispens för ambulansflyget och att översynen kommer att fortsätta.
– Jag är ödmjuk inför att det blivit bekymmer när man haft ett arbetssätt med möjlighet att jobba på en ort och bo på en annan. Men den dialogen vill jag ha direkt med dem.
Personalen beskriver en arbetsplats som inte haft rekryteringsproblem och som krossats av det här. Finns det inte en fara i att uttala sig så utan att ha pratat med dem?
– Svaret jag gav i interpellationen var ett generellt svar utifrån ambulanssjukvården i Norrbotten, inte specifikt på respektive ort. Det är nog lite olika förutsättningar, hur långt man kommit med olika schemalösningar eller arbetssätt.