På frågan om han är nervös inför sitt första åk med biskin skakar Elliot Karlsson, 6, på huvudet och slänger iväg ett leende. Han älskar ju fart.
– Vi får väl se om det duger med mig, säger Ida Karlsson, innan de trär liftbygeln genom bandet på biskin och åker upp mot Liikavaarabacken på Dundret.
Inte bara för att hon är mamma till Elliot, som har en fysisk funktionsvariation, vill Ida Karlsson göra fler utomhusaktiviteter tillgängliga för alla. I hennes yrkesroll som fritidsledare träffar hon många barn och unga med funktionsvariation som ofta blir exkluderade.
– Hos oss på fritidsgården försöker vi göra så många av våra aktiviteter som möjligt mer inkluderande, vi ser att det är en stor brist i kommunen. Så förra året började jag höra mig för om det fanns någon biski och eventuellt någon medåkare, men det fanns det inte, säger Ida Karlsson.
Hon skrev ihop en projektbeskrivning till Ungdom-, fritid-, och kulturförvaltningen, sökte pengar till en biski, fick med sig kollegan Nadia Hill och kontaktade Dundret och Funkisalpint, som håller utbildningar i funktionell skidåkning, för ett samarbete.
– Jag kände att vi behövde få någonting gjort och skrev till förvaltningen att vi måste se till att vi håller oss till barnkonventionen och diskrimineringsgrunderna. Alla ska kunna vara med, om inte i den aktiviteten så i alla fall likvärdig, säger Ida Karlsson.
Gehör fick hon. Förvaltningen köpte in en biski och vecka 11 utbildades hon och Nadia Hill, tillsammans med Jan Pemberton från Dundret Lapland, i biskiåkning.
I det strålande vädret på fritidsgårdens Dundretdag berättar Jan Pemberton att förhoppningen är att skidanläggningen i framtiden ska kunna erbjuda biskiåkning, men som det ser ut i dagsläget är det förvaltningens barn- och ungdomsverksamhet som håller i det.
– Jag har själv varit och åkt med min dotter, som har en benskörhetssjukdom, och man fick jättemycket frågor så jag tror att det finns ett visst uppdämt behov, säger han.
Både Jan Pemberton och Ida Karlsson hoppas att biskiåkningen ska inspirera andra att ta efter.
– Om alla fritidsanläggningar och föreningar skulle ha en sak som alla kan vara med på så vore det helt underbart. Vi som kommun behöver ta och hjälpas åt lite mer, om alla gör lite grann, säger Ida Karlsson.
– Så blir det fantastisk bra, fyller Jan Pemberton i.