Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) besökte under onsdagen både LKAB och Boliden Aitik i Gällivare. Thorwaldsson var i Aitik för 30 år sedan och konstaterar, när vi får en pratstund efter rundturen på området, att mycket har hänt sedan dess.
– Det är en enorm utveckling som har varit i gruvan. Då var det bara en liten del av den verksamhet som finns i dag. Det har utvecklats till att bli världens effektivaste koppargruva, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
Näringsministern hamnade i en rejäl storm efter att han i mars meddelade att Kallakgruvan i Jokkmokk fått bearbetningskoncession, alltså klartecken att söka miljötillstånd för att öppna gruvan.
– Det är kontroversiellt i Sverige och alla världens länder med gruvetableringar. Däremot tyckte jag att jag fick ganska mycket respekt för de tolv kraven vi ställde på bolaget för att de skulle få söka om miljötillstånd för att öppna Kallak. Det har jag ändå märkt efteråt att det tyckte de flesta gruvexperter var en nyordning som inte gjorts innan. Det ställer ett starkt krav på Jokkmokk Iron Mines.
Kritiken från samesamfunden var stenhård. Matti Blind Berg, ordförande för renskötselns intresseorganisation Svenska samers riksförbund, kallade beskedet för att ”gå i gruvnäringens ledband” och att det ”försvagar den samiska rätten”.
Jåhkågasska sameby vill att beslutet om Kallak ska prövas rättsligt av högsta förvaltningsdomstolen.
– De gör en rättslig prövning på det och det kan jag inte kommentera. Det måste den rättsliga prövningen göra. Jag har träffat både Sametinget och Svenska samers riksförbund sedan beslutet tagits.
Thorwaldsson tycker att dialogen i de samtalen har varit bra.
– Jag tror egentligen inte bara att det handlar om bara Kallak utan att det handlar om alla stora investeringar som sker i Norrbotten och Västerbotten med att vi ska ha ny järnväg med Norrbotniabanan som skär av för renarna. Vi bygger infrastruktur, vi bygger vindkraft och vi bygger ut gruvor och batterifabriker, säger Thorwaldsson och fortsätter:
– Jag tror det är helheten. Det måste vi diskutera med samebyarna, Svenska samers riksförbund och Sametinget om. Det är klart att vi inte vill förstöra för en sån viktig näring. Det är också kulturellt viktigt för Sverige att vi kan bibehålla möjligheterna att bedriva effektiv rennäring i framtiden. Vi har också en jättestor utredning som tittar på rennäringen fram till 2025. Jag är ändå optimistisk att vi ska hitta bra kompromisser.
Hur var tonen i samtalen, de var tuffa i sin kritik i media mot dig?
– Det är också lite annorlunda. Mediasamtal blir vad de blir. Vi har haft franka samtal, men de har varit väldigt, väldigt bra.
En del av kritiken har handlat om att ni vill se gruvor till varje pris.
– Det tycker jag inte man kan säga. Man måste väga varje fyndighet mot det ekonomiska värdet av den. I det här fallet har de visat i sin provborrning att det finns väldigt mycket järnmalm. Järnmalm är något vi använder väldigt mycket av i Sverige och ståltillverkningen är stor. Det måste avgöras fall till fall.
Var du beredd på den hårda kritiken?
– Ja, det var jag nog. Det började inte med mig. De hade väntat med beslutet i sju år. Det var väl inte oväntat att det skulle finnas mycket röster om det. Jag tyckte att det var helt okej och fair.