Bolidens gruva i Aitik är Skandinaviens största dagbrott och dammen med sandmagasin är en av Europas största konstruktioner. 2019 blev det bråttom att förstärka dammen.
Vi ska börja med att förklara att Mbappé värderats till 2 miljarder kronor av sajten Transfermarkt.
Men den här texten ska inte handla mer om fotboll utan om ett stort gruvprojekt.
Gruvor är hål i marken. De är även komplexa mineralutvinnande industrier som ger många arbetstillfällen och de allra framgångsrikaste ger miljardvinster till sina ägare.
Gruvor är också bundna att följa ett antal lagar och tillståndsprocesserna är ofta konfliktfyllda och komplicerade.
I gruvlänet Norrbotten är miljö- och koncessionsprövningar ingen ovanlighet, men några får mer uppmärksamhet än andra.
Beowulf i Kallak, Northland i Pajala (sedemera också Kaunis Iron) och kanske i synnerhet LKAB i Malmfälten har alla stått i strålkastarljuset.
Men Bolidens koppargruva Aitik seglar inte sällan under radarn, detta trots att Boliden regelbundet sökt nya miljötillstånd i takt med att gruvan vuxit och förändrats.
En sådan miljöprövning genomfördes en solig majvecka på stadshotellet i Luleå (Det gick inte att lösa lokaler i Gällivare).
På bordet låg frågan om en av svensk gruvhistorias största dammförstärkningar kunde godkännas – efter att stora delar redan utförts.
60 miljoner ton gråberg har och ska användas för att se till att dammen håller högsta säkerhetsklassning.
Budgeten ligger på fem miljarder kronor vilket är en tiondel av Aitiks årliga omsättning.
Men stora delar av arbetet har gjorts utan miljötillstånd.
Varför blev det så? Vi måste backa bandet till 2019 då Boliden inkom till berörda myndigheter med beskedet att de snabbt måste påbörja förstärkningsarbete av sandmagasinets dammar.
David Granberg, bolagsjurist Boliden Group, säger att dammen är säker nu och att den var säker tidigare. Han säger dock att Boliden tar frågan om säkerhet på allvar och det är bland annat därför man varit beredd att investera fem miljarder kronor i dammen.
David Granberg, bolagsjurist vid Boliden håller inte med om beskrivningen att dammen var instabil.
– Dammen var ju stabil redan innan och den är stabil nu också. Det här handlar om beräkningar som man gör för vissa särskilda fall och det innebär att vi får större marginaler, förklarar han i samband med att förhandlingarna avslutas.
– Jag skulle vilja säga att saker och ting kom i ett annat ljus när man uppdaterade de här internationella riktlinjerna. Då insåg vi att vi ville göra om våra beräkningar. Det har inte förelegat någon risk utan det här handlar om nya antaganden och sätt att beräkna saker för att vi ska ha tillräckliga marginaler och våra dammar ska uppfylla bästa internationella standard.
Beräkningarna mynnar ut i en dammsäkerhetsfaktor som egentligen är det enda måttet på om en damm är stabil.
David Berggård, miljöingenjör vid tillsynsmyndigheten länsstyrelsen och som deltog vid miljöprövningen, menar att det är svårt att se det på något annat sätt än att Boliden inte hade koll på stabiliteten före 2019.
– Det har inte funnits tillräcklig stabilitet i sandmagasinets dammar. De pådrivande krafterna har teoretiskt varit större än de mothållande krafterna, säger David Berggård.
Ordet ”teoretiskt” har givetvis betydelse, men det är väsentligt att en damm håller både teoretiskt och praktiskt. I synnerhet när det gäller miljötillstånd.
– Här har förelegat ett mycket stort behov av förstärkningsåtgärder för att åtgärda dammsäkerheten
Faktorn ska motsvara 1,1, men Berggård säger att den före förstärkningarna vid vissa fall var nere på 0,5-0,7.
Prövningen fokuserade till stora delar på ett fenomen som på svenska har det något osexiga namnet jordförvätskning. På engelska: Liquefaction. Fenomenet innebär att sanden som dammen utgörs av kan blir geleliknande och därmed orsaka instabilitet.
– Det är visserligen bättre sent än aldrig, men det visar att man inte alltid klarar av de krav som föreskrivs, säger David Berggård.
– Den stora erfarenheten av det här är att gruvdammar, till skillnad från till exempel vattenkraftsdammar, som kan växa med en meter varje år ställer oerhört höga krav. Speciellt när de blir så här höga som sandmagasinet i Aitik.
David Berggård är miljöingenjör vid Länsstyrelsen i Norrbotten och har följt Aitikgruvan länge i olika ärenden. Han beskriver läget 2019 som allvarligt. "Här har förelegat ett mycket stort behov av förstärkningsåtgärder", säger han.
I bakgrunden finns också stora olyckor i andra delar av världen. Boliden tar själva upp ett antal internationella dammolyckor som den del av handlingarna i miljöprövningen.
- 2014 brister dammen vid Mount Polley i Kanada. 25 miljarder liter förorenat material sprids till närliggande sjöar.
- 2015 brister två dammar en gruva i Mariano, Brasilien som ägs av Samarco. 19 personer omkommer och två närliggande floder förorenas.
- 2019 havererar en damm vid Vales gruva Brumadinho, Brasilien. 270 personer omkommer och tolv miljoner kubikmeter förorenat material spreds så långt som fem kilometer från dammen.
Konsekvenserna med otillräcklig dammsäkerhet är med andra ord förödande. Därför är det kanske inte så konstigt att lagen tillåter att dammförstärkning får utföras omgående och utan tillstånd om läget bedöms tillräckligt akut.
Men varför dröjde det då fem år innan förstärkningarna kunde prövas?
Förstärkningarna har rört bland annat delarna av dammen som vätter mot klarningsmagasinet, betecknade som EF och GH på bilden.
Boliden lämnade in en ansökan om miljötillstånd redan 2020, cirka ett år efter att förstärkningarna inletts. Den ansökan drogs sedan tillbaka, enligt länsstyrelsen för att bolaget själva insåg att de inte nått hela vägen.
- 2021 återkom Boliden med ännu en ansökan, som också den drogs tillbaka.
- 2022 genomfördes nya undersökningar av Aitik som visade att säkerhetsfaktorn inte kunde nås i alla nödvändiga beräkningsfall.
- Först 2023, fyra år efter att dammförstärkningarna påbörjats inkom Boliden med en ansökan som höll för miljöprövning. Det är den som nu avhandlats av Mark- och miljödomstolen.
– Tredje gången gillt. Det var först då vi kunde se att man nådde upp till en godtagbar säkerhetsfaktor, säger David Berggård.
Han menar att sättet som ärendet utvecklats inte är så som lagstiftaren avsåg – det ska inte gå fem år från att akuta åtgärder påbörjas till dess att de miljöprövas.
– I lagen framgår att det här ska göras snarast möjligt. Lagstiftaren säger att dammarna ska vara säkra vid varje tidpunkt och så har inte fallet varit här.
– Vi kan ju konstatera att det finns dammar där man trots de nya rekommendationerna kring jordförvätskning har anläggningar som kunnat kontrolleras och klarar detta. Medan det finns andra, som Boliden, som legat på eller under gränsen.
Boliden drabbades av ett dammhaveri för snart 25 år sedan. Sedan dess har dammen fortsatt att byggas på i takt med att verksamheten i Aitik expanderat. Den nuvarande dammförstärkningen kan inte direkt spåras till detta tidigare haveri.
Bolidens David Granberg:
– Jag tycker att vi har jobbat så snabbt som det är möjligt. Vi började förstärka dammarna så snart vi uppmärksammade problemet och det är ofrånkomligt att det tar en viss tid innan allt är utrett och genomfört på en så här stor anläggning. Vi har uppdaterat vår ansökan i takt med att utredningarna gått framåt, säger han.
– Vi vill att dammarna ska uppfylla högsta internationella standard. Riktlinjerna har ändrats på senare år och man gör nya antaganden. Det handlar om hur man får tillgodoräkna sig hållfastheten i vissa material i marken under dammarna och i dammarna. Det krävdes en del undersökningar innan vi kunde bestämma exakt vad som borde göras.
David Berggård förklarar att länsstyrelsen trots synpunkterna på vägen fram till prövning tycker att Boliden gjort tillräckligt för att åtgärderna ska bedömas som säkra och miljötillstånd kan ges.
– Vi har tillstyrkt delarna som man ansökt om tillstånd för. Vi har följt det här under lång tid och kan se att man nu till slut tagit tillräckligt stor ansats för att trygga dammsäkerheten.
Mark- och Miljödomstolen, som är tillståndsgivande myndighet, ska lämna domslut 5 juli i år.
Boliden Aitik, Gällivare