På grund av Adams uppgivenhetssyndrom beviljades familjen i januari 2017 ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i 13 månader som senare förlängdes och som gäller fram till april 2019. De har sedan tidigare ett utvisningsbeslut som vunnit laga kraft.
Migrationsdomstolen menar bland annat att nya asylskäl inkommit lång tid efter att familjen kommit till Sverige och man har konstaterat att det inte finns skyddsskäl. Domstolen menar att de tre yngsta barnen anpassat sig till svenska förhållanden i viss mån men att de fortfarande är mycket unga och att det inte är skadligt för dem att följa med föräldrarna till hemlandet. Inte heller anses det finnas särskilt ömmande omständigheter att barnen kan beviljas uppehållstillstånd.
– För att det ska bli fråga om ett permanent uppehållstillstånd måste hälsostillståndet vara varaktigt för lång tid framöver, det är väldigt få tillstånd som är det, säger Sophia Öhvall Lindberg.
Om någon legat med uppgivenhetssyndrom sedan 2016, är inte det varaktigt tillstånd?
– I det här fallet görs bedömningen att det inte är ett varaktigt nedsatt tillstånd som kan aktualisera ett permanent uppehållstillstånd i nuläget, säger Sophia Öhvall Lindberg.
Hon säger också att Migrationsdomstolen inte gjort bedömningen att sjukdomstillståndet är grundat i trauma som uppstått i hemlandet.
– Även om sjukdomstillstånden inte är uppräknade som exempel ska vi titta på dem och man gör alltid individuella bedömningar. Det krävs ordentliga läkarintyg som styrker tillståndet, säger hon.
Hon säger också att alla sökande får information upprepade gånger om att berätta allt – även sådant som inte verkar väsentligt för ärendet.
– Det är en fråga för det offentliga biträdet att se till att saker som inte kommit fram tidigare kommer fram. Här har man konstaterat att man inte ser att det finns skäl till varför man inte lyft fram det tidigare. Man får upprepade frågor om man förstått tolken för att minimera risken för språkförbistringar, säger Sophia Öhvall Lindberg.