Marina Aspebo, 45 år, jobbar som vägarbetare under jord i LKAB:S gruva och går treskift - förmiddag/ eftermiddag och så ledigvecka. Sambon är också skiftarbetande gruvarbetare. Paret har valt att jobba omlott så att jakthunden, finnspetsen Mira, aldrig behöver vara ensam hemma.
– Det är vår lilla babys, säger hon och skrattar.
Var tredje helg är dock paret hellediga tillsammans och då blir det ofta vistelse i stugan.
Marina Aspebos vuxna son arbetar också åt LKAB. Kring köksbordet i villan i Malmberget kan det bli en hel del diskussioner om jobb och familjens gemensamma arbetsgivare. Marina Aspebo har haft tre olika jobb inom LKAB och är intresserad av hela gruvprocessen, från att anlägga orter till sprängning, lastning och krossning. Hon berättar gärna om hur det konkret går till att utvinna malm från berget långt under markytan. Om olika malmkroppar och mil efter mil av vägar under jord. Gruvan är som ett eget samhälle - under markytan.
– Det är häftigt när man tänker på det.
"Som att komma hem"
Marina Aspebo stämplade in på LKAB första gången den andra april 2001 - dagen efter att hennes pappa tog pension från gruvan. Det hela var till hennes mammas förtret. Modern hade alltid varit orolig för att maken jobbade under jord och hon applåderade inte att dottern nu valde samma branch. Men Marina Aspebo var glad. Efter år i tjänstesektorn ville hon prova något nytt och när hon första gången körde bil under jord fick Marina Aspebo en känsla av att ha hittat hem.
- Visst är jag säkert präglad av att pappa jobbade i gruvan. Han talade alltid väl om sin arbetsplats, så det har nog format en.
Det här hänt en del sedan hon började som gruvarbetare. Tydligaste skillnaden är kanske att arbetslagen nu är mer mixade. Fler och fler kvinnor söker sig till gruvan och det applåderas av Marina Aspebo.
– Det är bäst med blandade arbetslag, det blir roligare prat under kafferasterna, säger hon.
Måste flytta från Malmberget
Det är inte bara yrkeslivet som präglas av den statliga järnmalmsgruvan för Marina Aspebo - utan också privatlivet. Marina Aspebo och hennes familj bor i Malmberget och kommer på sikt vara tvungna att flytta från villan eftersom att gropen som kommer till följd av gruvnäringen äter upp samhället. Huset ska säljas till LKAB, men när, det vet familjen inte ännu. Tidsspannet är från och med i år och tio år framöver. Marina Aspebo tar det hela med ro. Huset köptes för sju år sedan, då var planen en omfattande renovering. När beskedet om att området ska avvecklas blev renoveringen av mildare karaktär.
Marina Aspebo tycks ta det hela med lugn. Gruvan är livsnerven för orten. Hon och familjen brukar skämta om vad de skulle göra ifall gruvorna lades ner.
– Då får vi väl flytta allihopa och börja jobba i någon gruva i Australien, säger hon och skrattar.