Det är vårflytt med en grupp renägare från Baste sameby i Gällivare.
– Skönt att lämna barrskogen och möta våren i det öppna fjällandskapet, säger Nicke Jannok som är renägare.
Vi träffar renägarna i Kiebbleområdet cirka fem mil norr om Gällivare. Den här dagen har de kommit från Tjautjasjaure utanför Koskullskulle.
Flyttleden går via Veiki, Kiebblejaure, Harrå, vidare upp mot högfjällen. Åtskilliga mil återstår innan de når området för kalvningen. Idag ska de till en beteshage innan de passerar järnvägen.
Att gå över en järnväg med 2 000 renar kräver planering och att tågtrafiken är informerad.
– Järnvägen är egentligen det enda större hindret vi har, men som regel brukar det gå bra, säger Andreas Kuhmunen.
Det är inte varje år man flyttar så här stora hjordar. Det är renbetet som avgör, vissa år strövar Bastes renar fritt av sig själva västerut mot fjällen.
Den stora renhjorden rör sig lugnt framåt, ingen stress, renägarna bevakar mest att hjorden är samlad med hjälp av snöskotrarna. Man gör en del pauser för att inte trötta ut djuren. Det är en mäktig syn när 2000 renar ligger och vilar på Kiebblejaures is.
Några enstaka renar stannar upp och lämnar hjorden. När man samlar ihop renarna för flytten händer det att det följer med skogsrenar.
Det är renar som inte har samma instinkt som fjällrenar att ströva västerut när det börjar våras. Skogsrenarna känner inte igen sig, de blir vilsna när de närmar sig fjällen.
– Men det är inga problem, ”skogisarna” vänder tillbaka själva efter ett tag, förklarar Andreas Kuhmunen.
Och de hittar tillbaka till sitt skogsområde...