Lagen om vård av unga i sin nuvarande form kom 1990. Den gör det möjligt för samhället att vårda barn och unga, som riskerar att fara illa i sina familjer eller att skada sig själva genom exempelvis kriminalitet och missbruk.
Under arbetat med Kampen om barnen har jag talat med personer som har lång yrkesbakgrund inom det sociala. Vissa av dem har arbetat med barn- och ungdomsärenden i hela sitt långa yrkesliv. Gemensamt för dem alla är att de är tydliga på en punkt. De förebyggande insatserna är avgörande för hur barnets bästa kan tillgodoses.
Ända sedan den första publiceringen i vår granskning Kampen om barnen har jag fått frågan om varför jag som journalist skriver om detta. Varför ger vi oss som tidning på att ifrågasätta beslut som är tagna av en myndighet och fastställda i domstol? Riskerar vi inte att samtidigt rättfärdiga föräldrar som kan ha skadat sina barn för livet?
Den här artikelserien handlar inte om att värdera vem som är en god förälder eller vem som inte är det. Den handlar om att yrkespersoner och myndighetsutövare är skyldiga att göra sina jobb i enlighet med gällande lagar och regler. Oavsett omständigheterna.
Beslutet om att granska socialtjänsten i Gällivare tog jag med min ansvariga utgivares godkännande efter att mina efterforskningar visat hur antalet tvångsomhändertaganden av barn ökat lavinartat på bara drygt ett år. Bilden av att något inte stämde blev än tydligare efter en kontroll av hur det såg ut i andra kommuner i Norrbotten.
Samma år som Gällivare med 17 500 invånare noterade 21 omedelbara omhändertaganden enligt LVU hade Bodens kommun, som har några tusen fler invånare, noll. Luleå med 78 000 invånare hade 11.
LVU i Gällivare är inte den sista utväg som den borde vara. Kommunen följer inte heller Socialstyrelsens rekommendationer i hur den ska tillämpas. I minst ett par av de granskade fallen har kontakten mellan barn och föräldrar brutits utan laglig grund. Det har skett trots att det vid varje beslut om LVU-placering ska finnas en plan för hur barnet ska kunna flytta hem igen när vårdbehov inte längre finns.
I flera fall har socialnämndens sociala utskott omprövat LVU-beslut utan föräldrarnas vetskap. Placerade barn har blivit utan skolgång i månader.
Socialnämndens ordförande säger att det finns fall som borde ha hanterats tidigare. Att socialförvaltningen efter många år nu har en tillräckligt god bemanning för göra korrekta utredningar och placera barn i fall där det behövs. Det är en mycket skrämmande tanke att socialnämnden i Gällivare under flera år har låtit bli att ingripa om barn har farit illa. En mångdubblering av antalet tvångsomhändertaganden nu kan knappast fungera som kompensation.
Arbetet med Kampen om barnen inleddes i oktober förra året, flera månader innan demonstrationerna och förtalskampanjen mot socialtjänsten i Sverige tog fart på ett nationellt plan. Vi beskylls bland för att vara en del i drevet mot yrkespersoner och politiker som har makten att fatta livsavgörande beslut om människors framtid.
Men kampen om barnen är varken ett drev eller del i någon förtalskampanj. Vår granskning handlar om att avslöja konsekvenserna av att myndighetsutövare fattar beslut eller agerar på sätt som inte följer de lagar och rekommendationer som finns till för att skydda de mest utsatta. Barnen.
