Chefen för ungdom-, fritid- och kulturförvaltningen, Tim Zedig, går igenom olika förslag från förvaltningen.
Henrik Ölvebo möter upp i kommunhusets entré. Det är torsdagsmorgon och just idag har hela Norrbotten vaknat till ett något annorlunda sommarväder. Utanför fönstren har vintern gjort en, förhoppningsvis, tillfällig comeback och snön lägger sig över björkar som nyss slått ut sina blad.
Under hela förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen har vi suttit i ett av kommunhusets mötesrum för sammanträde med kommunstyrelsens ungdoms-, fritids- och kulturutskott. Utskottet har behandlat allt från digitala bokningssystem av idrottshallar till olyckan vid en av Junkkatjärnarna i Sjöparken.
Nu, när klockan närmat sig fyra, har vi istället slagit oss ned vid ett litet bord på Henrik Ölvebos kontor. Närmsta kontorsgranne i korridoren är kommunens andra kommunalråd Birgitta Larsson (S).
Kommunalrådets kontor hade kunnat tillhöra vem som helst i vilken kommun som helst i landet. Litet och småtråkigt, men funktionellt.
Den som tror att kommunalrådens kontor är lika stora som en normalstor tvårumslägenhet och att de sitter bakom gigantiska direktörsbord i massiv ek kan slå den tanken ur hågen. Henrik Ölvebos kontor är kanske till och med mindre än vad jag föreställt mig och skrivbordet är vare sig gigantiskt eller gjort i massiv ek eller cederträ. Kontoret är så där lagom svenskt tråkigt och hade lika gärna kunnat ha tillhört en tillståndshandläggare på miljöavdelningen. Men, förutom bilder på Henrik Ölvebos barn och syskonbarn, finns det två saker i rummet som ändå bryter mot det förväntade och opersonliga - en matchtröja från Färjestad och ett Star wars-rymdskepp i Lego.
Kommunens enda Färjestadsfan? Det är svårt att veta, men med största säkerhet hänger det betydligt fler Luleåtröjor på kontorsväggarna i kommunhuset.
– Lego är en bra leksak, det går aldrig sönder och minskar aldrig i värde. Jag har alltid byggt, men numera gör jag det tillsammans med kidsen. Det blir mycket Star Wars och Marvel, säger Henrik Ölvebo.
– Jag vet att rummet ser kalt ut, men jag har möten mest hela tiden och sitter mycket i konferensrummen.
Ett Legobygge med Star Wars-tema är väl inget som hör till det förväntade i ett kommunalrådskontor. Det här rymdskeppet har Henrik Ölvebo byggt tillsammans med sina barn.
Att bli heltidspolitiker var ingenting som Henrik Ölvebo gick och drömde om när han växte upp. Han säger att han alltid haft ett politiskt intresse, men att han inte är den typen av politiker som redan i unga år börjar i ungdomsförbundet och sedan klättrar i partiet. Istället gjorde han som många andra från Malmberget och Gällivare - tog ett jobb i gruvan.
– Efter gymnasiet fick jag jobb i Pelletsverket och runt år 2000 blev jag erbjuden ett chefsjobb med arbetsledaransvar.
Intresset för politik fick han redan i högstadiet och gymnasiet.
– Så även mitt kompisgäng. Vi lyssnade mycket på trallpunk och hardcore och det satte på ett sätt en prägel på mig. En stor del av punken är samhällskritik. En av mina gamla favoritlåtar är "Högervindar" med Strebers.
Att han skulle börja engagera sig politiskt var inget självklart val. Inte heller att det blev Miljöpartiet.
Henrik Ölvebo är aktiv på sociala medier och säger att han försöker svara på frågor och bemöta kritik så gott han kan.
– Men runt 2009 kände jag att jag det var dags. Jag kunde inte fortsätta att sitta vid fikabordet på jobbet och muttra och vara missnöjd. Politiskt har jag rört mig från Vänsterpartiet, Piratpartiet och Socialdemokraterna, för att sedan landa i Miljöpartiet. Jag vill inte fastna i någon -ism. Det finns bra saker hos de flesta partier, men miljöpartiet har ett mer holistiskt synsätt där man inte blir låst, vare sig på höger- eller vänsterkanten.
Henrik Ölvebo växte upp i Malmberget och har aldrig bott utanför kommungränsen. Hans pappa, Benneth, var anställd på LKAB och de första 10-11 åren av Henriks liv bodde familjen på företagets bolagsområden.
– När jag började fyran flyttade vi till ett hus vid Malmbergets IP. Vid den tiden så var det löpning, hockey och fotboll som var mina största intressen. Fram tills att min granne Erik Niva tog med en golfklubba till fotbollsplanen och därefter var det all in på golf.
Miljöpartiets framgångar i de lokala valen både 2018 och 2022 har uppmärksammats även nationellt. Det är bara i Jokkmokks kommun som man är större och många i partiet har hört av sig för att höra hur man gjort för att nå framgång i Gällivare.
– Miljöpartiet har oftast uppfattas som flummiga, så vi förstod att vi behövde bli väldigt konkreta och rikta oss mot en bredare målgrupp. Vi bestämde oss för att ge en positiv berättelse om hur vi vill förändra Gällivare.
Men nu har han bestämt sig. Det är tre år kvar på mandatperioden och därefter tackar han för sig. Åtminstone när det gäller förtroendeuppdrag.
Henrik Ölvebo säger att han har tre år kvar på förtroendeuppdraget som kommunalråd. Om han därefter återvänder till LKAB eller om det blir något helt annat låter han vara osagt.
Hur ser framtiden för Miljöpartiet i Gällivare ut efter du slutat? Har du någon kronprinsessa eller kronprins som kan fylla dina skor?
– Vi har ett otroligt bra lag så jag ser många som kan ta över. Jenny (Jänkänpää), Mattias (Liinanki), Magnus (Dagbro), Paulina (Koskenniemi) och andra. Jag är inte orolig.
Riksdagen då?
– Jag har haft de tankarna, det kan jag erkänna. Men jag har sagt att det inte är aktuellt förrän barnen blivit större. Minstingen som är nio nu måste minst vara 15 innan det kan bli aktuellt.
Och om du blev erbjuden uppdraget som språkrör?
– Då skulle jag säga nej direkt. Jag har inte den kompetensen eller tiden som krävs. Jag ser hur slitigt det är. Och språkrören och partiledarna för alla partier gör det otroligt bra - att de orkar.
Tillväxt och investering. Både kommunpoltik och familj får ta plats i Henrik Ölvebos arbetsrum. På fotot till höger har Henriks tre barn sällskap av sina fyra kusiner.
Att kombinera uppdraget som kommunalråd med familjelivet och tre barn är svårt. Henrik Ölvebo och hans fru Sara har tre barn - Sigge, 8 år, Malte, 12 år och Milo som är 14 år. Egentligen är det omöjligt, menar han.
– Jag har ständigt dåligt samvete. Det är långa dagar och vi har extra kvällsmöten, så det går ju egentligen inte ihop. Det är svårt att kompensera. Men jag försöker vara så närvarande som möjligt. Jag tycker ändå att jag har blivit bättre med åren. Om jag går in på sociala medier under middagen där hemma och ser att någon skrivit något så är jag ju inte närvarande om jag där och då går in i en debatt. Min fru är bra på att kunna säga åt mig.
Hur träffades du och din fru?
– Du kommer trilla av stolen nu, men...vänta lite, nu får jag ju inte svara fel. Det måste ha varit 1997. Vi förlovade oss 1998 och gifte oss 2010. När vi träffades gick jag sista året på gymnasiet min fru gick det första året. Jag spelade innebandy för skollaget och inför sista året tyckte jag och några kompisar att det behövdes ett tjejlag, så jag blev tränare. Och Sara var med i laget. Tja...vi fattade ju tycke för varandra. Vet inte riktigt när.
Henrik Ölvebo och hans fru Sara träffades redan under gymnasietiden och har varit ett par sedan dess.
Att familjen är viktig är tydligt. Dels med tanke på fotona på skrivbordet, men också på sättet som Henrik Ölvebo pratar om sina nära. Han och hans fru har tre barn, men på en av bilderna är det sex barn. Två av barnen, Lias och Leia, är Peters, som är fyra år yngre än Henrik. De två andra barnen på fotot, Axel och Ville, är barn till Niklas, den yngsta brodern i syskonskaran. Niklas var född 1984 och skulle ha varit 39 år i år om han fortfarande levde. Men i november 2018 omkom han i en tragisk arbetsplatsolycka under ett anläggningsarbete för ett nytt bostadsområde i Koskullskulle. Under ett grävjobb gick något snett och han fick skopan från en grävmaskin över sig och avled.
Henriks lillebror Niklas Andersson omkom i en tragisk arbetsplatsolycka i november 2018. Bilden är tagen under en solig vårvinterdag på fjället.
– Jag var hemma och var på väg till en av grabbarnas innebandyträning när telefonen ringde. Det var systern till Niklas fru Moa som ringde. Hon berättade att Niklas råkat ut för en olycka och ambulanspersonalen ville att jag skulle komma till akuten. Jag förstod ju direkt att det var allvarligt och ringde resten av familjen och så träffades vi på akuten.
På sjukhuset fick de beskedet – Niklas klarade sig inte. Hans liv gick inte att rädda.
– Det är snart fem år sedan, men tomheten och det finns ju fortfarande kvar. Jag vet inte om såren någonsin läker, ärren kommer man alltid att få bära med sig. Dynamiken i hela familjen förändrades ju.
Familjen är dels Niklas barn Axel och Ville och hans fru Moa, men också Henrik, Peter och deras familjer. Och brödernas föräldrar Benneth och Lena förstås. Henrik berättar att Niklas var kittet i familjen, den som såg till att de alla hörde samman.
– Han var ju minstingen av oss. Nicke var den av oss som stod för den positiva energin, han hittade alltid lösningar. Till allt. Och han var den som var flitigast att komma på spontana besök. Det gjorde han jämt.
Det har gått några år sedan olyckan, men saknaden och sorgen är fortfarande påtaglig.
– Jag tänker på honom varje gång jag är i köket. Jag kan stå och genom fönstret se hans Volvo rulla upp på uppfarten till huset.
Efter olyckan har Henrik Ölvebo och brodern Peter gjort allt de kunnat för Niklas barn.
– Vi försöker vara närvarande och finnas där. De ska veta att de alltid kan komma hem till oss oavsett. Hos oss finns det inga trösklar. Det känns viktigt.
Henrik Ölvebo ursäktar sig och går ut en stund.
Har du alltid haft lätt för att visa dina känslor?
– Ja, jag är väl allt annat än macho. Jag skulle nog säga att jag är en mjukis. Och att jag alltid varit det, även när jag gick i skolan. Mina kompisar också. Vi var ett mjukisgäng.
Hur var det att vara mjukis och växa upp i Malmberget och Gällivare? I söder är ju bilden av män från Norrbotten det motsatta - macho och manschauvinistisk.
– Nog märkte man att det fanns attityder och fördomar. Om kvinnor, samer och homosexuella. Men för mig var det aldrig några problem. Jag hade ju mina vänner i mjukisgänget. Idag tänker jag ändå att det är bättre, även om vi har en lång resa kvar.
Vad vill du ge dina egna barn? Vad är viktigt att de får med sig?
– För mig är det viktigaste hur de är som medmänniskor och kompisar och att de vågar vara sig själva. Det kanske låter klyschigt, men det är jävligt viktigt. Kanske extra viktigt idag när det finns ett ökat tryck av omgivningen och samhället om hur de ska se ut och vara. Att de får förmåga att se och förstå andras behov och förutsättningar och inte bara sina egna. Något som också ligger varmt om hjärtat är skolan. Eftersom jag själv kommer från en bakgrund där studier inte var en självklarhet känns det viktigt att prata om skolans betydelse.
Klockan är inte mer än halv fem, vilket med kommunalrådsmått mätt är ganska tidigt. Men nu är det iallfall dags att packa väskan för dagen och åka hem till frun Sara och barnen Sigge, Malte och Milo.
Dagen; eller iallafall arbetsdagen, börjar lida mot sitt slut. För Henrik Ölvebo väntar det tre febersjuka barn hemma i villan på Mellanområdet och själv funderar jag på om jag kunnat ge en någorlunda rättvis bild av Henrik Ölvebo. Den som kommunalråd och heltidspolitiker, men även den som privatperson.
Vad känner du kring den allmänna uppfattningen om politiker i allmänhet och kommunalråd i synnerhet?
– Vi är väl inte bäst i världen på att berätta om vad vi gör, så det finns en förbättringspotential. Men det vi är riktigt dåliga på att berätta om är hur mycket tid och arbete en fritidspolitiker lägger ner.
– Diskussionen kring politiker generellt är ofta att alla är högavlönade och bara glider omkring, men det är så långt från verkligheten man kan komma. De flesta är fritidspolitiker och inför varje möte med kommunfullmäktige för de en jättelunta de ska läsa igenom innan mötet. Senaste mötet hade vi 66 ärenden och det var flera hundra sidor. Och sitter du i kommunfullmäktige förväntas du vara insatt i ärendena och kunna ämnena.
Vad ska du göra när den här mandatperioden är slut? Ska du tillbaka till gruvan?
– Jag har kvar på anställning på LKAB, men inte min tidigare tjänst. Mycket hinner dock hända på tre år och jag tänker att man alltid ska vara öppen för förslag.
Läs mer om vår dag tillsammans med kommunalrådet här - LIVE: En dag som kommunalråd.
Slutet på arbetsdagen. Henrik Ölvebo och hans fru Sara har beställt en ny elbil, men fram tills dess lånar de Henriks pappas hybridbil.