Sedan en arbetsplatsolycka den femte december är 24-årige Linnea Lundqvist sängliggande. Hon kan inte gå utan hjälp av gåbord, som hon bara använder i sällskap med en sjukgymnast. Till vardags är hon beroende av rullstol för att ta sig fram.
Det var i samband med arbetet att färdigställa LKABs gruva i Mertainen som lasten på hennes dumper välte efter kort lastning.
– Själva förarhytten välte inte, men när en last på 30-40 ton drar runt så rycker det till ordentligt. Det var väldigt obehagligt, berättar hon.
Efter olyckan kände Linnea Lundqvist hur benen började domna bort och hennes arbetsledare körde henne då till akutmottagningen i Kiruna. En röntgenbild visade att ryggen inte var bruten. Hon fördes därefter till Gällivare sjukhus där hon fick ligga kvar i fyra dagar. Efter vistelsen blev hon sjukskriven i en månad. Sedan dess har hon periodvis försökt återgå till arbetet men inte klarat av det på grund av ryggsmärtor trots att hon blivit flyttad till andra arbetsuppgifter.
– Jag jobbade i tre dagar sedan kräktes jag av smärtan, säger Linnea Lundqvist.
Smärtan i ryggen har också blivit värre med tiden. En kväll i slutet av januari kände hon hur det knakade till i ryggen och benen domnade på samma sätt som efter olyckan. Hon blev då ännu en gång tvungen att uppsöka akuten. Efter en natt på akutmottagningen fördes hon med ambulans åter igen till Gällivare sjukhus för magnetröntgen. Sedan dess har hon legat på sjukhuset och väntat på att en ryggspecialist någonstans i Sverige ska ta emot henne. Men efter tre veckors väntan fick hon fått nej från Umeå universitetssjukhus. Remissen skickades då vidare till Stockholm Spine center på Löwenströmska Sjukhuset, men tidigare i veckan fick hon nej även därifrån.
– Att bara ligga här och vänta känns fruktansvärt. Till och med sjuksköterskorna och läkarna här i Gällivare har börjat undra vad som försiggår. Jag förstår inte hur det kan gå till på det här sättet, säger Linnea Lundqvist.
En ny remiss är skickad till Uppsala sjukhus och Linnea Lundqvist kan bara vänta och hoppas medan veckorna fortsätter passera. Men samtidigt är hon noga med att påpeka hur tacksam mot för personalen på Gällivare sjukhus.
– Det är tack vare dem som jag orkar ligga här och vänta. De har varit helt underbara mot mig och tagit hand om mig från första stund, säger hon.