Årets kalvmärkning har lidit mot sitt slut för Gällivare Skogssameby. Flera renägare vittnar om det som är bland det roligaste skedet av renskötsel när de nya kalvarna välkomnas hagen i Ainavardo. Samtidigt ligger det en hel del arbete bakom.
– Vi börjar jobba en vecka före midsommar, och nu är det på sista versen. Vi använder skotrar för att driva ihop dem, det är så mycket blöta myrar så fyrhjulingar och motorcyklar kan vi glömma, säger Sven-Erik Persson.
Kvällens hjord inne i hagen är stor, men det är bara 80 kalvar kvar att märka. Renägarna som arbetar i hagen har börjat med att märka kalvarna med brickor och pricka av vem som rår om vilken kalv. När själva märkningen kör i gång blir det liv och rörelse i hagen och runt omkring hörs renarnas grymtanden. För Sven-Erik Persson är det ljuv musik.
– Förr om åren har det knappt hörts något grymtande i hagen och nu kan man knappt tala i vanlig samtalston för att de lever om. Det är så det ska vara, vi har börjat få tillbaka vår renhjord till den storlek den ska vara.
Renägarna i samebyn kan se ett tydligt resultat av en minskad björnstam, och i och med det som dokumenterats i björnprojektet tror Sven-Erik Persson även att myndigheterna fått upp ögonen för verkligheten.
– Jag tror att de ser att det är viktigt att fortsätta hålla björnstammen nere om vi ska kunna ha kalvarna kvar. Med björnprojektet har vi fått svart på vitt hur många kalvar som tas av björn varje år.
I projektet, som även pågår i samebyn Udtja och har varit i gång i fyra år, har björnar och vajor försetts med sändare för att kunna dokumentera hur många kalvar som björnar tar varje år. En metod under projektet har varit att låta renarna kalva i hägn. Men även om det gett skydd ses det inte som en långsiktig lösning.
– Att hägna in så många renar är inte naturligt. Det blir väldigt dyrt att ge dem foder då de inte kan beta fritt och det är otroligt mycket arbete, säger Persson.
Tanken var också att ha inriktad jakt på området vid kalvningstider, det vill säga en slags skyddsjakt på de björnar som kom för nära. Något som blev stoppat av naturvårdsverket.
Nu har den värsta tiden av rovdjursdödade kalvar passerat och Sven-Erik Persson kan konstatera att byn fått behålla nära 90 procent av kalvarna.
– För inte så länge sedan fick vi behålla 30 procent. Nu har det blivit roligt att hålla på med renskötsel igen, säger han.