I jaktlagen regleras viltvård, rätten till jakt och hur jakten får bedrivas inom svenskt territorium.
Jaktlagen behandlar vilt, vilket innebär vilda däggdjur och fåglar.
Med jakt avses både att fånga eller döda vilt, men också att spåra eller förfölja vilt med syftet att fånga eller döda djuret.
Läs mer: Misstänkt jaktbrott: "Känns förjävligt"
Döms någon för jaktbrott blir påföljden böter eller fängelse i högst ett år.
Men om jaktbrottet betraktas som grovt blir påföljden fängelse – från sex månader upp till fyra år som högst.
Om jaktbrottet betraktas som grovt bedömer åklagaren om gärningen riktades mot ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt.
Man tittar också på om brottet utförts vanemässigt eller i en större omfattning, liksom om gärningsmannen använt motordrivet fortskaffningsmedel eller annan motordrivet hjälpmedel i samband med brottet.
Man tittar också på om det utförts med en särskilt plågsam metod.
Jakthäleri kan den som obehörigen befattar sig med vilt som dödats eller åtkommits genom jaktbrott dömas för.
Påföljden kan bli från böter upp till fängelse i högst ett år.
Men om brottet bedöms som grovt kan det de fängelse upp till fyra år.
Fotnot: Källan är Jaktlagen (1987:259) och lagen.nu.