"Jag är förtvivlad"

En förtvivlad mor vänder sig till NSD, med sin berättelse om sonen. Den förlorade sonen som bor i en bil. Han är 23 år och har svåra missbruksproblem.
Modern är i medelåldern, en hårt prövad kvinna, som dagligen sörjer sin sons öde. Familjen är en familj som andra. De bor i villa och arbetar i respektabla yrken. De övriga barnen i familjen är välartade. Kort och gott, en skötsam familj, där man inte kan ana den mörka hemligheten bakom fasaden.
Skoterolyckan i Tjautjas
Sonen var i 15-årsåldern när det började gå utför.
- Allting började med den svåra skoterolyckan i Tjautjas, då två av hans bästa vänner drunknade i vaken. Då började han dricka stora mängder alkohol. Det slutade med att han låg utanför busstationen och fick hämtas för magpumpning. Sedan körde han bil i ett bostadsområde med lekande barn. Han körde rakt in i en vägg.
Sonen har sedan åkt ut och in på behandlingshem. Ibland har det fungerat bra en tid, men sedan kommer återfallen.
Skriver ut "knark"
- Han har svår diabetes och hepatit. Hela vintern har han bott i bilen. Nu har han lunginflammation och vill åka på behandling. Problemet är att han faller mellan stolarna. Den ena myndigheten vet inte vad den andra gör och jag får inget veta, eftersom han är myndig och sekretesslagen hindrar mig från insyn. Varje dag är jag rädd att jag ska få ett dödsbud, säger modern.
Sonen utreds för närvarande för damp/dyslexi på den psykiatriska kliniken. Efter mottagningsbesöken går han hem till sin kalla bil och fortsätter att knarka.
Han är en av de tyngsta missbrukarna i Gällivare kommun. Han använder hasch, amfetamin, heroin, psykofarmaka och alkohol.
I många år har han fått narkotikaklassade läkemedel utskrivna från vårdcentralen.
- Det gör mig så oerhört besviken att vårdcentralen skriver ut stora mängder lugnande medel till honom. Däremot har de inte tagit ansvar för att skriva ut ett vårdintyg om tvångsvård på honom, säger modern.
Sonen har varit hemlös sedan september förra året då han skrevs ut från ett behandlingshem.
- Suget efter knark är så oerhört starkt och eftervården är obefintlig. Han sparkas ut från behandlingshemmet och står utan bostad, utan sysselsättning och allt går utför. När han kommer till Gällivare då står någon där med en påse och så är det färdigt igen, säger modern.
Dyr behandling, men ingen eftervård, säger modern.
- Jag är kritisk mot hela vårdapparaten i Sverige, där man låter missbrukare och anhöriga fara så illa. Man använder inte de möjligheter man har till tvångsvård. Det finns inget samarbete överhuvudtaget mellan socialtjänst, sjukvård och polis. Varför inte nypa de här missbrukarna innan de blir så tungt som i vårt fall.
Tuff kärlek
Under alla dessa år har modern funnits i sin sons närhet. Hon har ställt upp med sängplats, stöd, städning, tröst och pengar.
- Jag vet inte hur många gånger han har lovat att sluta, men det är tomma löften, säger hon.
Sonens missbruk tär på familjen. I många år har de yngre syskonen fått stå på undantag.
- Missbruket har gjort oss så illa. Småsyskon har fått sitta i bilen under sin uppväxt för att leta storebror. Storebror tog alltid för stor plats. Jag går nu en medberoendebehandling. Det har hjälpt mig. Rådet jag fått är att släppa storebror. Det fria fallet ska bli så obehagligt som möjligt för att på sikt rädda hans liv. Få honom att komma till insikt och motivera honom till behandling. Det är svårt. Han är ju min son. Jag älskar honom, men jag hatar missbruket, säger modern.