Förra veckan grep polisen två män, 24 och 26 år gamla, som kunde kopplas till en fastighet i byn Skröven.
I den efterföljande husrannsakan påträffas bland annat stöldgods i form av en fyrhjuling, en crossmotorcykel, men även narkotika.
En tjuvskjuten ren ska även ha hittats när polisen genomsöker fastigheten.
Enligt uppgift riktas även misstankar mot de två männen om ett rånförsök i Nattavaara.
Det här är vardag förklarar en kvinna som bor i en av byarna söder om Gällivare och som vi har valt att kalla Maria.
Av oro för konsekvenser vill hon vara anonym.
– Det kan inte bli värre än vad det är, säger Maria.
För en tid sedan tvingades Maria ta beslutet att flytta ut från den nyrenoverade villan i byn. Hon är helt enkelt för rädd för att vistas där.
Intervjun görs därför på annan ort.
Maria säger sig ha blivit ögonvittne till otaliga fyllerikörningar med bilar och fyrhjulingar de senaste åren.
Hon och sambon är också sedan en tid tillbaka indragen som offer i en brottsutredning. I det fallet handlar det om en nattlig skottlossning och verbala hot.
– Jag är kvar i den känslan fortfarande. Det är så laglöst på något sätt, och det är jättejobbigt.
Vi återvänder till den där kvällen då skott avlossas mot Marias och hennes sambos hus. Det rör sig om några mardrömslika minuter som hon för alltid kommer att bära med sig.
Samma kväll avlossas fler skott.
Då tar Maria och sambon beslutet att larma.
– Jag minns att jag gick ner för att ringa 112. Då skrek min sambo "helvete, ta och kryp. Visa dig inte i fönstret". Tänk att man var tvungen att krypa omkring i sitt eget kök.
Den brottsutredningen pågår, men för Maria har tillvaron tagit ett stort kliv ner i mörkret.
– Det kommer att hända någonting när jag kommer tillbaka. Vi kan aldrig känna oss trygga, säger Maria som kan känna ånger att hon anmälde skjutningen.
Hotbilden känns i dag mer påtaglig, samtidigt som livssituationen har övergått i hopplöshet.
– Det är så synd, nu när vi har helrenoverat vårat hus och hade tänkt bo där. Men vi har pratat om att söka oss upp till Gällivare igen. Vi är nog tvungna att göra det, säger Maria och fortsätter efter några sekunder av eftertanke:
– Jag kan inte bo hemma. Det är ju helt galet.
Ett par i en av byarna målar upp en liknande bild av sin tillvaro.
– Vi känner oss ganska utsatta. Man känner sig inte trygg i byn, säger mannen.
Tidigare stod ytterdörren nästan alltid öppen. I dag känner de sig tvingade att låsa så fort de lämnar bostaden.
En natt blir paret angripna med fyrverkeripjäser i trädgården. Ett angrepp som hade kunnat sluta riktigt illa, förklarar mannen, eftersom det börjar brinna i ett träd.
– Jag vet inte om det var en markering mot oss eller mot byn, säger mannen.
– Det var tre på natten och jättehemskt. Jag fick en jäkla chock, säger kvinnan.
Samma natt sker en liknande händelse i en annan by i trakten.
Paret, som de senaste åren haft lång framskridna planer att flytta från byn, är besviken på polisen.
– Det är klart att det är polisbrist och lite si och så. Men jag upplever att vi inte får någon riktig respons av dem.
En kvinna i en annan by ger en liknande bild av situationen. Där har föräldrar tagit beslutet att inte tillåta barnen att vistas efter byavägen med sina cyklar.
Det är för riskfyllt.
– Alla är rädd, säger hon.
En känsla som förstärks vid den här årstiden, förklarar kvinnan.
– Det är obehagligt när det börjar bli mörkt. Men det är ingen idé att ringa polisen, för det är för långt hit. Han hinner köra i väg innan de är framme.