Det är en klar, solig dag när jag efter en smal ringlande väg kommer fram till gården i Avvakko där Ann-Sofi Dagbro, Peter Backe och alla hundarna bor. Ann-Sofi driver ett företag där hon tar med sig turister på hundspannsturer. Det är dagsturer och ibland längre turer med övernatning ute i naturen.
I den lilla byn Avvakko som ligger tre och en halv mil norr om Gällivare bor det ca tio personer. Sedan 2004 fyra är det här hon varit bofast.
– Jag har bott här när jag var liten, det är min pappas hus här brevid. Så jag bodde här tills jag var åtta år, då flyttade vi till Gällivare. Men sedan har man varit här mycket så fort man varit ledig och sådär, säger Ann-Sofi
Hon började med hundspann 2003.
– Jag började med att jobba hos Lottie som har Snowtrail Dog camp, sju kilometer härifrån. Jag skaffade min första hund 2005 och sedan har det ökat.
Ann-Sofi varvar sin tid med att ena vecka arbeta som laddare på LKAB i Svappavaara och den andra veckan sköter hon om hundarna och kör hundsläde. Bland annat ordnar hon turer för turister.
– Det är mest folk från Tyskland, Schweiz, Österrike men vi har haft folk från USA, Australien och från Ryssland. Även från Estland och Lettland och någon Japan, säger hon.
Den mesta av tiden går åt till att sköta om hundarna. Paret turas om med skötseln. Det går åt en ansenlig mängd mat. 36 säckar foder på 15kg/st räcker i ungefär två månader, dessutom äter hundarna, som är av rasen Husky, på sex veckor upp tjugofem påsar kött på vardera tolv kilo.
– Det kostar, men får man lite jobb så man får ihop till mat och försäkringar och veterinär så funkar det, säger Ann-Sofi.
Att sköta om över tjugo hundar tar upp den största delen av tiden för paret.
– Först kommer hundarna det andra får komma sedan, säger Peter.
Det kan ibland vara ett rätt tungt arbete, bland annat innebär det mycket snöskottning.
– Vi tycker om snön men inte när den är i hundgårdarna, då ska den ut därifrån, säger Ann-Sofi
– Det är det värsta; att skotta hundgårdarna, säger Peter.
Paret trivs trots allt med sitt liv i byn.
– Jag tycker om djur och sedan att bara fara ut på släden. Det kan vara världens liv på hundarna precis innan man startar, sedan när man rycker snöret då är det tyst. Det är en speciell känsla.
När vi kommer ut till hundgårdarna kommer hundarna nyfiket närmare och när Ann-Sofi och Peter börjar plocka ut de hundar som ska få följa med på en liten tur blir de genast livligare i hundgården.
– Vi har en kåta 3-4 kilometer härifrån vi har övernattningar med gäster där och brukar vara dit på lunchturer och fikaturer, säger Ann-Sofi.
Det tar ett tag att spänna fast de tio hundarna som skäller mer och mer och verkar ha bråttom att ge sig iväg. Färden går till en liten koja vid en sjö som ligger nära Moskojärvi. Fyra av hundarna som drar är valpar, nio månader gamla, och detta är deras första längre tur. Efter en liten sträcka måste vi stanna för hunden Hero har lite svårt att hänga med de övriga hundarnas tempo. Ann-Sofi kopplar lös Hero sedan springer han i egen takt bredvid det övriga gänget.
– Han ville inte springa med, han är lite försiktig, säger Ann-Sofi.
Väl framme vid den lilla sjön där vi parkerar, klappar Ann-Sofi om hundarna.
– Du var jätteduktig, säger hon till en av valparna.
lars-goran.norlin@nsd.se