Erik Johansson från Leipojärvi var på lördagen ute och jagade älg med sin 3,5-åriga karelska björnhundstik Raja. I närheten av berget Linaåive, nordväst om Gällivare, försvann plötsligt hunden. Klockan var då elva på förmiddagen.
– Först trodde jag att hon for med en annan hund, för jag såg hundspår, men det kan ha varit en räv eller en mårdhund som hon for efter, berättar Erik Johansson.
Via gps kunde han lokalisera hundens position, på ett berg i närheten av det större Linaåive. Men på den angivna platsen var det öde.
– Jag tänkte att det kanske var något fel med pejlen. Så jag gick runt berget i flera timmar och letade, men jag kunde inte hitta något.
Då träffade Erik Johansson på Jan Eriksson från grannjaktlaget. De kopplade då in signalen från Rajas halsband på Jans gps och fick fram exakt samma koordinater som tidigare.
Nu kunde de också se spåren som ledde rakt ner i ett hål. Utanför låg en renskalle som tydde på att det var ingången till en lya.
– Då antog vi att hon måste vara där. Vi flyttade på några stenar och då hörde vi något som morrade, berättar Erik.
Ett tag funderade de på om hunden tagits av ett lodjur och om det bara var halsbandet som låg där nere. Men morrandet kom antagligen från mårdhunden eller räven som Raja förföljt.
– Det var då inte hunden som lät, den skulle inte ha morrat så där, säger Erik Johansson.
Två meter ner i grottan kom de. Därifrån kunde de se gångar som gick in under ett stort klippblock.
– Lite obehagligt när man inte visste vad det var för något där nere, men jag tror inte att det var något större djur, säger han.
När Erik Johansson visslade fick han ett skall till svar och förstod då att hunden fanns inne i grottsystemet, tillsammans med ett okänt djur.
Gps:en visade att hunden befann sig sex meter inåt från hålet.
– Grottan kan vara hur stor som helst. Det var flera gångar och alldeles kolsvart så hon visste inte vart hon skulle ta vägen.
Sedan det mörknat fick de hjälp av tre man från räddningstjänsten. Tillsammans med Erik och Jan slet de för att få undan fler stenar.
När Erik visslade kom så plötsligt hunden utkravlande, dyblöt och smutsig. Det hade då gått cirka åtta timmar sedan hon försvann.
– Vilken härlig känsla att vi fick ut henne. Jag trodde hon var död, men man tordes ju inte lämna, för om hon suttit fast hade hon ju levt tills hon svultit ihjäl, säger han.
Jan Eriksson berättar om glädjen när hunden kom ut efter allt slit.
– Riktigt roligt att få vara med om att hunden gick att rädda. Den var så jäkla glad, helt otroligt att den kom ut, säger han.
Han vill också ge en eloge till räddningstjänsten i Gällivare.
– Det var reko av dem att komma. Det gjorde processen kortare, säger Jan Eriksson.
Hunden försvann i ett område med många sprickor och raviner. Men det här grottsystemet har fram till på lördagen varit okänt.
– Det är ingen som varit och krupit där förr. Det var nu som det här hålet upptäcktes, säger Jan Eriksson.
Hunden verkar ha klarat tiden i grottan utan men. Direkt när hon kom ut började hon nosa efter spår.
– Jag fick sätta henne i koppel. Hon bar sig åt som att hon tänkte fortsätta att jaga, säger Erik Johansson.
Lycklig och lättad efter dramat.