Första gången Linda Isaksson, pedagogisk handledare på Gällivare kommun, lyfte problemen på Vändpunkten till sin chef var 2013. Då hade hon börjat få astmatiska besvär, något hon aldrig hade haft problem med tidigare.
– Då frågade jag henne rakt ut om det fanns mögel i huset och svaret jag fick var att jag skulle prova att vända på kopparna i ventilationen, säger Linda Isaksson.
– Jag var ny på arbetsmarknaden och vågade inte ta för mig, så jag gjorde inte mer då.
Hon vände sig i stället till sjukvården. Där konstaterade läkare att hennes hjärta slog för fort och att blodtrycket var för högt, något hon heller inte haft problem med tidigare, och hon fick börja med astmamediciner.
Efter det var hon föräldraledig och kunde sluta med medicinerna, men så fort hon var tillbaka på Vändpunkten kom besvären på nytt.
– Då frågade jag min chef igen om det fanns mögel i huset. Det svar jag fick var att jag kunde ringa Top bostäder, men jag hade ingen aning om vem jag skulle ringa så det rann ut i sanden, säger Linda Isaksson.
2018 var det flera medarbetare som började uppmärksamma symtom på dålig inomhusmiljö.
– Vi hade alla så pass stora bekymmer att vi gick vi ihop, skrev en lista och lyfte de här sakerna till våran chef, säger Linda Isaksson.
I november samma år började kommunen undersöka lokalerna. Men informationen om vad som skulle göras och när var bristfällig.
När de i februari 2019 fick veta att delar av ventilationen behövde åtgärdas och vidare mätningar genomföras fick de ingen information om vad som hade hittats.
– När jag frågade om de hade hittat någonting sa min chef att hon inte kunde läsa protokollen. På frågan om de hade hittat mögel svarade de att de hade hittat någonting, men att det inte var farligt, säger Linda Isaksson.
Men i skadeutredningsrapporten från december 2018 hittar vi att det är "påträffat mögel och bakterier i ventilationen" samt "avvikande kemiska emissioner".
En information som nådde Linda Isaksson och hennes kollegor i februari 2020, det vill säga ett år efter den första informationen.
– Jag har hela tiden tänkt att de har velat mörka det här för att de inte har någon annanstans att sätta oss, säger Linda Isaksson.
– För man sätter inte in åtgärder innan man har berättat vad man har hittat. Alla har rätt att få veta vad man sitter i, det fick inte vi, bara det i sig är för jävligt.
Eftersom åtgärderna inte gjorde att de mådde bättre fortsatte de att lyfta problemen. Det hände också någonting som Linda Isaksson har haft svårt att släppa.
– Huvudskyddsombudet, som också var lokalansvarig, gick runt och luktade och sa att det inte fanns någonting i lokalerna. Vilket kändes jävligt kränkande för oss med tanke på hur sjuka vi hade känt oss, säger hon.
I juni 2020 fick de veta att tre kontor skulle tömmas och golven rivas, och några flyttades till datorsalen på kommunhuset.
I september fick Lindas avdelning, avdelningen för funktionshinder, besked om att de hade blivit erbjudna ersättningslokaler i gamla paviljongen på Tallbackaskolan. När de var på besök där kände de direkt att det luktade mögel och slog larm.
– Vi hörde från lärare, rektorer och fastighetsskötare att de var en dålig inomhusmiljö och att lokalen var utdömd att rivas, säger Linda Isaksson.
– Då skrev vi ett mail till våran chef om hon kunde begära ut besiktningsprotokoll innan vi flyttade in, för vi var flera som upplevde symtom efter att vi var och tittade, men vi fick inte ens ett svar.
De flyttade in och det dröjde inte länge innan de blev sjuka. Linda Isaksson blödde näsblod, fick problem med astman och huvudvärk.
– En av oss fick utslag över hela kroppen och läkaren förbjöd henne att vistas där. Då tog vi kontakt med Arbetsmiljöverket och sa det till våran chef, och någon dag efter det fick vi besked om att vi skulle flytta till Hedgården, säger hon.
– Har de flyttat oss till Tallbacka fast de visste om att det var en sjuk miljö då kommer jag anmäla kommunen, för det är ett arbetsmiljöbrott.
Än i dag känner Linda Isaksson både ilska och frustration över hur situationen har hanterats.
– Vi har hela tiden bemötts som att vi är besvärliga. En kollega fick höra från en på samhällsbyggnads- och teknikförvaltningen att vi benämndes som gnällkorridoren. Man blir ledsen. På riktigt.