Jörgen Wrengbro är född i Stockholm och uppvuxen i Sorsele i Västerbotten. 1976 kom han till Gällivare som polis. Med sig hade han sin fru Solveig, som är barnmorska och fick jobb på Gällivare lasarett. 1983 föddes dottern Victoria och 1985 sonen André.
1988 flyttade familjen till Bolivia. Jörgen började arbeta som pilot för Svenska Fria Missionen i Cochabamba och Solveig jobbade som sjuksköterska.
- Vi var engagerade i Pingstkyrkan och jag hade läst om missionsflyget. Jag utbildade mig till flygare vid Kiruna flygskola och blev pilot i missionsflyget i Bolivia. Uppdraget var att hjälpa människor som bodde otillgängligt i bergen och djungeln, att förse dem med förnödenheter och hjälpa sjuka på plats eller genom att ta dem till sjukhus.
Det handlade om ett av de tuffaste pilotjobben som finns med flygningar i de oländigaste terränger och landningar i berg med stup framför och andra oerhört vanskliga ställen. Jörgen Wrengbro berättar om ett av sina svåraste och till slut lyckosammaste uppdrag:
Ett mirakel
- En bonde i bergen var svårt sjuk i tarmvred. Terrängen var oländig och vädret mycket dåligt. När jag närmade mig platsen där jag skulle landa tornade molnen upp sig och gjorde det omöjligt för mig att se något. Jag cirklade runt och väntade men beslutade mig till slut för att ge upp. Men så halvvägs tillbaka var det som att någon sa till mig att vända. Jag gjorde det och plötsligt öppnades en port i tjockan och jag kunde flyga in. Bonden hade fruktansvärda plågor och behövde komma till sjukhus. En sjuksköterska försåg honom med dropp och vi lyfte in honom i flygplanet på en brits. När vi skulle starta var sikten återigen helt obefintlig. Men så hände miraklet igen: En port öppnade sig och jag kunde flyga ut.
Efter en vecka på sjukhuset var bonden frisk och Jörgen flög honom tillbaka till familjen.
- Det var en otrolig upplevelse att flyga tillbaka honom till en lycklig familj och jag lärde mig att man aldrig ska ge upp.
Han berättar om hur han fick "betalning" av dem han hjälpte.
- Det var fattiga människor utan pengar men de ville visa sin stora tacksamhet. De gav mig ägg, potatis, majs och andra grönsaker.
Startade organisation
Jörgen och Solveig Wrengbro såg den stora nöden bland gatubarn
i staden Cochabamba varifrån de utgick med sitt hjälparbete. Det var barn som utnyttjats och misshandlats på alla tänkbara sätt av i många fall såväl föräldrar som andra vuxna. De levde sina liv i största misär.
1991 återvände paret till Gällivare och startade hjälporganisationen Barnens Räddningsark.
- Det märkliga inträffade att bara två dagar efter att vi startat så ringde de från Gällivare sjukhus och berättade att de hade massor av gammal sjukvårdsutrustning att skänka bort. Det födde tanken hos oss att börja köra hjälpsändningar till Ryssland. Jag köpte Postens gamla godsbuss och snart var verksamheten i gång. Vi började med körningar till Kolahalvön.
Det var utsorterade sängar, kuvöser, rullstolar, rullatorer, sjukvårdsinstrument och mycket annat som kom till användning i Ryssland.
Hjälpsändningar
Leveranserna kunde innebära resor på uppemot 250-300 mil. Under fem års tid var Jörgen Wrengbro i Ryssland 60 gånger. Transportfordonen ökade i antal under åren och han fick hjälp av flera personer i Sverige, och i Norge och Finland.
- Till slut körde fem bussar hjälpsändningar till Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Vi körde också Tjernobylbarn till och från läger i Småland.
- Poliskollegor i Ryssland gav oss specialservice, hjälpte oss vid gränserna och vaktade hjälpsändningarna, säger Jörgen Wrengbro.
1993 blev han kontaktad av Högalidsskolan i Kiruna som ville bli del i Barnens Räddningsarks hjälparbete. I samband med det började han och Solveig arbeta i Bolivia igen - parallellt med arbetet i Ryssland.
- Vi inledde ett samarbete med en boliviansk kvinna, fantastiska Ana Maria som själv sitter i rullstol, som bedriver hjälpverksamhet bland gatubarnen i Cochabamba. Hon pratar med barnen och delar ut mat. Vi kunde ge henne stöd att kunna utföra ett ännu bättre arbete. Det är vårt koncept: Vi stöttar bolivianerna. De själva driver verksamheterna.
Livet återvänder
- Det var fantastiskt att Högalidsskolan ville jobba med oss, att vi får jobba med eleverna, lärarna och i förlängningen föräldrarna. Samarbetet fungerar fortfarande. Eleverna ordnar bland annat en årlig basar till förmån för Barnens Räddningsark. Vi besöker varje år skolan för att redovisa vad som hänt i Bolivia, säger Jörgen.
Nu driver Barnens Räddningsark två barnhem i Cochabamba, ett flickhem och ett pojkhem. Just nu finns 32 flickor och 45 pojkar i hemmen. Det är barn och ungdomar mellan fyra och 18 år.
Jörgen beskriver hur apatiska och rädda gatubarn blir busiga, glada och trygga i kärleksfulla och omtänksamma vuxnas händer.
- Livet återvänder. Ögonen börjar gnistra. Barnen får framtidstro. De börjar lita på vuxna igen. Efter att ha blivit utnyttjade på alla tänkbara sätt har de upplevt vuxna som hot tidigare.
Yrkesutbildningar
En psykolog, en kurator och en pedagog är förutom annan personal knutna till barnhemmen. Barnen går i vanliga bolivianska skolor. Efter den allmänna skolgången har de möjlighet att vidareutbilda sig.
- Vi har en egen datautbildning och en sömmerskeutbildning på barnhemmen, och nu bygger vi ett bageri för utbildning av bagare.
- Fem grabbar från pojkhemmet går på universitet. Vår vision är att barnen ska kunna bli det som de vill bli.
Jörgen och Solveig Wrengbro bor sedan 15 år tillbaka i Oslo.
Anledningen till att han är tillbaka i Gällivare som polis är att hans tjänstledighet inte kunde förlängas från årsskiftet 2011/2012.
- Så nu avslutar jag min karriär med att jobba som utredare här till den sista maj. Sedan går jag i pension. Jag är inneboende hos en arbetskamrat, säger han.
Får bidrag
Vartannat år tillbringar Jörgen och Solveig Wrengbro en månad i Bolivia för att följa upp Barnens Räddningsarks verksamheter. Då blir det många kära återseenden med barnen på barnhemmen.
- En gång skulle jag krama en ny grabb på pojkhemmet men han slängde sig förskräckt bakåt. Han trodde att jag skulle slå honom. Nästa gång när jag kom på besök sprang han glädjestrålande rakt i min famn.
Barnens Räddningsark får bidrag till verksamheterna från bland annat församlingar och från företag. Flickhemmet får stöd från Radiohjälpen.
- Och sedan är det Högalidsskolan i Kiruna, elever därifrån har besökt Bolivia vid två tillfällen. Också Sameskolan och Friluftsskolan Vargen i Kiruna och några andra skolor i främst Gällivareområdet och Pajalaområdet har bidragit genom åren. Till det kommer många privatpersoner som bidrar., säger han.
- Vi har fått ett otroligt stöd och förtroende i Malmfälten, säger Jörgen Wrengbro.
Förvandling
Han och Solveig började med sina egna löner och lånade pengar till bussarna som transporterade sjukvårdsutrustning till Ryssland. Sedan har stödet kommit allt eftersom.
Han visar en film med bland andra Anghie som blev våldtagen av sin styvfar som liten och Ronald som berättar om hur hans pappa band fast honom vid en säng, hettade upp en kniv över en öppen eld och brände honom över kroppen. Det är bilder och berättelser från när de var nya på barnhemmen. I slutet av filmen återkommer barnen fyllda av glädje och livslust.
- Det är den förvandlingen som driver Solveig och mig. Att göra något för andra ger livet mening, säger Jörgen Wrengbro och ler lyckligt.