Under fredagen befinner sig Rahman Kusnetzov och hans familj sig på intervju hos Migrationsverket som ska besluta om han får stanna i Sverige eller utvisas till Kirgizistan som ligger i Centralasien.
– Vi har vetat hela tiden att det kan hända, att han får ett dåligt besked och det känns inte bra. Det är självklart att man bryr sig, säger Jack Larsson.
Hela skolan ställer upp för Rahman. Klasskamraterna har skrivit ett brev till Migrationsverket med förhoppningen om att det ska hjälpa Rahman att få stanna.
– Det känns nervöst, det är jobbigt, säger Casper Andersson.
Nadia Hill, som arbetar som lärare på Hedskolan, berättar att hon fick avbryta torsdagens lektion då Rahman kom på tal. Många hade inte vetat vad som pågår och Rahman själv ville inte att någon skulle vara ledsen, berättar hon.
– Det var jättetungt, säger hon.
Rahmans lärare Susanne Hansson säger:
– De grät jättemycket. Även barn som annars inte visar så mycket känslor grät. Det var en kille som inte visste något och när vi berättade för honom sa han "då förstår jag varför det känns så konstigt i dag, alla är så ledsna".
Hon beskriver en kille som är omtyckt av alla och som satsar på brottning som han började med när han kom till Sverige som sexåring.
– Rahman är en förebild i klassen, han är ambitiös och det smittar av sig på klassen, säger hon.
I ett brev som klassen på Hedskolan skickat till Migrationsverket skriver de:
"Rahman kom till Sverige för cirka åtta år sedan, han har gått i vår klass i snart två år. Två år, vilket känns som alltid. På så kort tid har Rahman kommit in i vår klass och ”klickat” med i stort sett alla. Jag tror inte att någon kan säga att han inte lämnat ett avtryck, han är den där lilla rösten som alltid finns, det är liksom aldrig tyst. Han får klass 8A på Hedskolan att bli klass 8A på Hedskolan. Utan honom skulle det bli tomt, tyst och det skulle inte kännas på det viset man är van vid. När Rahman är borta från skolan, kanske på brottartävling eller så är han sjuk, så märks det på alla, framför allt hans vänner, att han inte är här. Stämningen sänks och ingen skrattar på samma vis som när han är här."
– Det här är en enorm stress för så många, inte bara Rahman. När barnen fick veta att det finns en risk att Rahman får ett negativt besked var det många känslor, bland det starkaste jag varit med om, säger Susann Hansson.