I väntan på att hitta en lämplig plats att bygga upp ett kloster på får de tre systrarna låna ett hus i byn som stått tomt i många år. Syster Amada berättar med stor glädje om husägarens generositet och om hur väl byborna har tagit emot och hjälpt dem.
- Vi kom hit den 22 december förra året efter att jag ensam hade varit här och tittat på huset och känt att jag kommit rätt. Vi bilade från Polen där jag hämtade syster Karla och syster Magnificat. Huset var kallt när vi kom. En man i byn fixade utan ersättning rören som hade frusit sönder. Andra personer har hjälpt oss med andra saker. Nu senast fick vi en bit älgkött av en bybo.
Med sig i bagaget hade systrarna maskiner, redskap och arbetsmaterial till syster Karla som är skulptör.
- Vi hade också fått med oss det som behövs till kapellet, lakan, täcken, handdukar, mat och lite annat, säger syster Amada.
Lever asketiskt
Nunnorna äger ingenting själva. De bär en speciell ordensdräkt och har ett ombyte. De bor och lever mycket asketiskt. I husets kök där vi möter syster Amada, som är svensk och den som sköter kontakterna, står ett bord och fyra stolar i enkelt utförande. Väggarna är kala så när som på några religiösa symboler. I fönstren hänger diskreta korta gardiner.
Det angränsande rummet utgör kapellet med enklast tänkbara altare och 14 tavlor som syster Karla snidat och som visar Jesus gående korsets väg. Ett enormt krucifix står mot fönstret mitt emot ingången. Syster Karla har skurit ut Jesus ur lindträ och korset är av ekträ.
- Syster Karla har ingen utbildning i snideri och började snida för bara fyra år sedan, men hon har stor talang, säger syster Amada.
- Gud har gett mig gåvan att kunna snida och ger mig också inspiration, säger syster Karla själv som kommit in från den snidarverkstad som hon har i ett rum i byns förskola.
En trappa upp ägnar sig syster Magnificat åt bön. Systrarna har var sin cell dit de kan dra sig undan för kontemplation i enskildhet. Dit upp får inte vi tillträde utan syster Amada hämtar syster Magnificat för att vi ska få träffa henne.
Tyst bedjande
Bönen är central och upptar större delen av systrarnas dagar. Varje dag börjar och slutar med bön och innehåller många bönepass däremellan.
- Vi stiger upp 04.40 och börjar be en kvart senare och vi går i säng 21.45 efter kvällsbönen, säger syster Amada.
Hon beskriver ett tyst, innerligt, personligt bedjande till Jesus, sjungande av monotona bönfyllda psalmer, andlig läsning i enskildhet och rosenkransbönen till Maria om hjälp och beskydd och förbön för människor som bett om det, för landet, för skolan och för allt annat som behöver en förbön
Mellan 9.30 och 12.00 arbetar systrarna var och en med sitt. Syster Karla snidar och eftersom det är hon som spelar orgel så förbereder hon också musik för tillfällen när utomstående bjuds in till andakter eller andra arrangemang. Syster Magnificat ägnar sig åt sömnad och tar hand om huset, matlagningen och trädgården sommartid. Syster Amada tar hand om allt pappersarbete, besök och själavård.
Lever i tystnad
- Jag skriver också meditationer över Johannesevangeliet, säger syster Amada.
Systrarna äter enkel mat. Lunchen är den största måltiden med potatis, ris, sallad från den egna trädgården, kött och fisk. Den äts under tystnad.
- Vi lever i tystnad under större delen av dagen och ber också under arbetets gång. Vi älskar att prata med och lyssna till Jesus. När det är dags för middag pratar vi och berättar för varandra om hur dagen har varit. Då är vi riktigt pratsugna. Själva måltiden består av te och smörgåsar. Lunchen är den enda måltiden med lagad mat, säger syster Amada.
Systrarna vill bygga upp ett kloster någonstans i trakten med plats att ta emot människor för retreater.
- Det här huset är för litet och ligger för centralt. Vi vill ha ett ställe där vi kan gå ut på vandringar utan att komma till andra hus och där människor kan bo hos oss. Naturen och stillheten här passar perfekt för en kontemplativ orden. Jag hoppas att relativt unga flickor eller kvinnor ska bli nyfikna och vilja komma till oss, pröva på det här livet och helst vilja stanna och bli delar i orden Marias lamm, säger syster Amada.
Hon tror att människor i trakten skulle bli berikade av ett kloster där människor ber för dem och berörda av den sakramentala närvaron av Jesus.
Syster Amada visar på tabernaklet i kapellet som innehåller nattvardsbröd. Bredvid det brinner ständigt ett ljus.
- Ljuset symboliserar Jesu närvaro i sakramenten, säger hon.
Systrarna har redan nu en hel del kontakter med lokalbefolkningen.
- En gång i veckan bjuder vi människor att komma och prata om Guds ord. Vi har också gemensamma träffar i hembygdsgården. Och vi har haft en utställning med syster Karlas träkonst. Den lockade människor ända från Luleå, Kiruna och Gällivare och syster Karla fick en hel del beställningar på sniderier, säger syster Amada.
Har avgett löften
Hon berättar om de tre klosterlöftena som hon, syster Karla och syster Magnificat har avgett: fattigdom, kyskhet och lydnad.
- Vi äger inga personliga saker utan allt vi har används av alla. De pengar vi får in genom till exempel sniderier som syster Karla skapar och säljer går till det gemensamma. Att äga saker kan bli hinder i kommunikationen med Gud.
- Vi avsäger oss giftermål, familj och barn eftersom vi vill ge vår odelade kärlek till Gud och Jesus. Vi älskar Jesus på ett mycket personligt sätt.
- Vi ska lyda priorinnan, biskopen och den katolska kyrkan under ledning av påven. Priorinnan är den som leder en orden och har ansvar att be, tänka och reflektera över vad som är Guds vilja.