Samisktalande programledare Naima Khan Nergård, styrelserepresentanter Julia Palo och Sara Omma Simma samt meänkielitalande programledare Mia Fors i samband med festivalens invigning.
Doftbilden på hembygdsområdet bjuder i festivaltid på suovas, braseld, kaffe och blöt skog med en underton av sprayfärg från drop-in grafittimålningen vid stora scenen. Ljudbilden är fylld av flera av de samiska språken, finska, meänkieli, kvänska och norska.
Mia Sörblom Groth, Gällivare kommuns kulturchefs invigningstal levererades på meänkieli och svenska:
– Språket är en stor del av vårt jag, identitet och vårt hjärta. Ditt hem, din historia och din framtid.
Sörblom Groth berättar att hon växte upp med ett språk, men lärde sig förstå de meänkielitalande i sin omgivning och har i vuxen ålder bestämt sig för att lära sig tala på meänkieli - och det gjorde hon hela invigningstalet igenom.
Festivalen lockar flera generationer samt hela familjen - inklusive hunden.
Enligt de senaste årens tradition bjöd föreningen GiellaKieli till kulturfest för hela familjen, även hundar var välkomna. Något som också verkade vara en del av repertoaren var sporadiska regnskurar. De flera hundra besökarna lät sig dock inte avskräckas av vädret och hembygdsområdet är av erfarenhet rustat med regnskydd.
"Vi ser mest fram emot att lyssna på Poromaa" säger Emma Pettersson Juntti och Lina Johdet instämmer.
De återkommande besökarna Lina Johdet och Emma Pettersson Juntti försäkrar:
– Vi kommer vara här hela festivalhelgen!
En av de stora publikdragarna under fredagkvällen blev 2024-års Sámi Grand Prix-vinnare Nils Ove Kuorak och i vimlet av människor fanns den före detta kulturministern tillika MP:s språkrör Amanda Lind. Kuorak berättar:
– Jag har försökt välja en jojk som har anknytning till platsen, eller arrangemanget och i det här fallet så blir det min mor som ska få höra sin egen jojk. Han som sitter bredvid henne kommer också få höra sin.
Både mor och far satt på första parkett och njöt uppenbart av den stämningsfulla jojken. Ett större sällskap från Norge kom också till festivalen för att lyssna på Kuorak och ta del av de många olika kulturupplevelserna under helgen.
– Det är första gången vi är här, vi är ett större sällskap från Norge, berättar Katriina Pedersen på meänkielis systerspråk kvänska. Hon och sonen Aile är från Naavuono/Kvænangen i Norge och har färdats på vägarna tillsammans med bland andra Britha Ellen Hätta från Kautokeino:
– Jag har tappat min finska lite, men som ung besökte vi Finland ofta, minns hon.
Klara Pasma och Heidi Haapasaari framförde egna och andras låtar och bjöd på allsång av Erkheikkivisan.
Podden Rudnalit spelades in med publik. Poddens programledare Cati Kuoljok, 31, intervjuar sin gäst Kuoljok.
Finsk Humppa Jumppa ledd av energidrottningen Mathilda Lindgren under alias Donitsin Disco Diiva värmde under den sena fredagskvällen upp festivaldeltagarna med dans och musik. Lindgren och Pia Maria Nutti Holmgren bjöd också på allsångskaraoke med bekanta låtar på finska och nordsamiska. Klara Pasma och dragspelsmästaren Heidi Haapasaari framförde flera låtar på både meänkieli och svenska.
– Det är bra aktiviteter, musik, föreläsningar och riktigt god mat, konstaterar den före detta Luleåbon Hans Groth som följt med invigningstalare tillika hustrun Mia Sörblom Groth till festivalen.
Mia Sörblom Groth och Hans Groth njuter av stämningen innan Mias invigningstal.
Smaklökarna fick inte äran att frestas av någon renköttsoppa, men väl både karjalanpiirakka (karelska piroger), en och annan fiskrätt och gofika. Gällivare kommuns nationella minoritetsspråk med tillhörande kulturer lyfts i en härlig balans. Minoritetsspråksfestivalen förenar friluftsjackor, koltar och tornedalsdräkter i en fantastisk mångkulturell omväxling och förblir, så som styrelserepresentant Sara Omma Simma berättar:
– En liten festival med stort hjärta.
Norska naavuonoborna Anne-Gerd Jonassen, Katriina Pedersen med Aile Johansen, Eirin och Malin Samuelsen (th), Elisabeth Rintala och närmast i bild Britha Ellen Hätta från norska Karesuando.
"Karjalanpiirakka säljer bäst" berättar Gällivaaran Suomiseuras Ellen Lundgren, 85. Finska föreningen erbjöd även munkar och bröd.