Hämä-hämähäkki kiipes langalle, sjunger barnen. Imse vimse spindel, är den svenska titeln. På Älvens förskola finns avdelningen Abborren, eller Ahven. Här är det finska och meänkieli som gäller.
– Vi är i uppstarten av verksamheten. Det som ska skilja den här förskoleavdelningen från andra är språk- och kulturdelar. Vi har till exempel andra mjukisdjur här som ripa, abborre och lax. Det är sådant som skiljer oss från andra förskolor, förutom språket då, säger Annika Pääkölä.
Åsa Tjäder är förskollärare och växte upp i en språkmiljö i en by i Tornedalen, starkt präglad av meänkieli.
– Det var något som talades mellan vuxna i hembyn. Jag har alltid tyckt att det ”känns som hemma” när jag hört språket. Jag har inte förstått hur mycket av språket som jag snappat upp förrän jag började jobba här, säger Åsa Tjäder.
Annika Pääkkölä, är finskspråkig och har senast jobbat som minoritetspråkstödjare i Gällivare kommun. Hon har inte pedagogisk utbildning men hennes ambition är att lära sig mer.
– Jag har vuxit upp både i Finland och i Sverige. Jag har bott i Gällivare i många år och vi har pratat finska i familjen. Det är oerhört viktigt för barnens identitet att få prata sitt språk och det är viktigt för att man ska kunna vara sig själv i alla sammanhang, säger hon.
När barnen vill något så kommunicerar de oftast på svenska men då kan personalen fylla i ett ord på finskan. Annika och Åsa samspelar hela tiden. Lyssnar, kommunicerar och lär.
– Vi är väldigt inlyssnande av varandra och barnen, säger Åsa Tjäder.
Förskolechefen, Marina Nilsson, kommer att rekrytera ytterligare en person till avdelningen när barnantalet ökar. Det är dock svårt att hitta personal med rätt kompetens.
Men föräldrar som vill placera sina barn på minoritetsavdelningen råder det ingen brist på.
– Jag skulle säga att det är ett stort intresse. Nu har vi åtta barn, ett nionde ska snart skolas in, och när avdelningen är fullsatt då finns arton barn inskrivna, säger Marina Nilsson. Det innebär också att ytterligare en personal ska anställas till förskolan. Både Annika Pääkkölä och Åsa Tjäder upplever jobbet som givande.
– Det är fint att se när man ser glädjen i barnens ögon när de får använda båda sina språk, säger Annika Pääkkölä.