Aimo Liukku (till vänster) poserar med NSD:s tidningsrubrik från 1976 som beskriver den kaotiska situationen på Gunillaskolan i Malmberget. Grabbarna beskrevs som "ligister" under skolans stängning.
– Jag och några andra killar såg till att det kom en helt ny yrkeskår, säger Aimo Liukku och syftar på fritidsledarna som infördes på Gunillaskolan året efter att skolan stängts tillfälligt, för snart 50 år sedan.
Under hösten har hot, bråk och förolämpningar blivit vardag på Sjöparksskolan i Gällivare. Efter upprepade kränkningar har kommunen beslutat att fritidsledarna inte längre ska vara i elevernas uppehållsrum. Aimo Liukku, känd radioprofil i Gällivare och tidigare elev på Gunillaskolan i Malmberget, berättar att situationen påminner starkt om händelserna när han själv gick på skolan på 1970-talet.
Han beskriver hur han och hans kompisars beteende präglade hela skolan. Våldet, hoten och trakasserierna skapade en otrygg miljö där många kände sig rädda.
– Jag minns hur rädda andra elever för oss. Vi sökte bråk hela tiden, berättar han.
Rubrik från ett tidningsklipp om när Gunillaskolan öppnade igen efter den uppmärksammade stängningen. Aimo Liukku, som då var 14 år, var en av eleverna som pekades ut som våldsamma.
När Aimo gick i åttonde klass hade bråken och problemen eskalerat och blivit så allvarliga att ett skyddsombud, i oktober 1976, tog beslutet om att omedelbart stoppa all verksamhet på Gunillaskolan.
– Vi skapade så mycket oreda att de stängde hela skolan, berättar han.
Efter den tillfälliga stängningen beslutade kommunen att flytta Aimo och några av de andra stökiga eleverna till den nedlagda Hermelinsskolan. Där fick de sedan gå fram till skolavslutningen inför sommarlovet året därpå.
Aimo Liukku tittar tillbaka på gamla tidningsklipp som beskriver stängningen av Gunillaskolan 1976, där han själv var en av de elever som var inblandade.
– Skolan sa att vi inte fick komma tillbaka till Gunillaskolan och att polisen skulle ingripa om vi försökte, säger Aimo.
Han beskriver känslan av att bli bortvald från sin gamla skola.
– Vi kände oss väldigt utpekade.
Aimo Liukku beskriver hur man läsåret efter händelserna anställde vuxna fritidsledare i skolorna för att hantera situationen. Dessa vuxna fungerade som förebilder för ungdomar och hade en positiv inverkan på skolmiljön, menar han.
– De fritidsledare vi hade var äldre och vi såg upp till dem. Det gjorde stor skillnad att ha vuxna som kunde sätta gränser och som vi hade respekt för, säger han.
På Sjöparksskolan har kommunen fattat beslutet om att, tills vidare, ta bort fritidsledarna från skolan, men Aimo tror inte att det kommer att förbättra situationen.
Aimo Liukku ser likheter mellan dåtidens händelser på Gunillaskolan i Malmberget och situationen på Sjöparksskolan idag.
– Jag tycker det är ovanligt korkat att ta bort dem. Om det redan är så illa när de är där, kan man fundera på vad som händer när de försvinner helt, säger han och menar att fritidsledarna var de som räddade honom.
– Utan fritidsledarna vet jag inte hur det hade gått. De fick oss att börja tänka annorlunda. Det gjorde skillnad att ha någon att prata med, någon som kunde vara en vuxen förebild, säger han.
Tidningsrubriken beskriver hur Aimo och hans vänner höll Gunillaskolan i ett järngrepp.
Tidningsrubrik från 1976 om kravet på att stänga Gunillaskolan på grund av elevernas hot och våldsamma uppträdande.
Aimo ser att dagens problem på Sjöparksskolan liknar de som tidigare präglade Gunillaskolan och tror att en del av lösningen på Sjöparksskolans problem kan vara att anställa äldre fritidsledare som eleverna kan relatera till på ett annat sätt.
– Det behövs vuxna som kan hantera ungdomarna på ett sätt som ger respekt. Annars finns risken att problemen eskalerar, precis som de gjorde på Gunillaskolan innan förändringarna kom på plats, säger han.