I den över 1 000 sidor långa utredningen har polisen förhört närmare 100 vittnen. Den åtalades pappa, som deltog via videolänk från tingsrätten i Luleå, var det första vittnet som hördes under rättegångens andra dag.
Hans berättelse går stick i stäv med det som kommit fram i förhören med Alfred Pudas sambo och son. Han menar att, framförallt Alfred, har trakasserat sonen under flera år. Men inte första tiden, när sonen flyttade dit 2017.
– De var goda grannar, så var det. Han var över mycket till dem och fick mat och sånt.
Men han säger att han personligen känt Alfred och hans sambo i 60 år och att de alltid varit nedlåtande mot folk som inte jobbade och "gjorde rätt för sig" och att det var något som hans son mådde dåligt över.
Pappan uppger att sambon flera gånger tagit kontakt med Försäkringskassan för att berätta att sonen var fysiskt frisk och kapabel att arbeta.
Försvarsadvokaten Tobias Fälth frågar pappan om han vet varför hon gjorde så.
– De har hela tiden velat få bort honom ur stugan.
Vad tänker du om de filmer som han tog på Alfred?
– Ja, alltså...han var rädd för Alfred. Det kanske var ett sätt att hålla koll på honom.
Enligt pappan har sonen vid många telefonsamtal uppgett att han kände sig trakasserad, förödmjukad och hotad av Alfred. Men han säger att det var först när han själv var på besök som han fick se det med egna ögon, under ett bråk som gällde Alfreds vedklyvning.
– Det var väl hösten 2022. Jag var i köket och NN stod ute på altan. Då sa han: 'Kom, kom fort'. Det var då jag hörde dödshotet.
Vad sa han då?
– Ja, han (Alfred) sa att han skulle blåsa huvudet av honom.
Sonen ville inte, enligt pappan, göra någon polisanmälan mot Alfred, men han själv insisterade och till slut blev det så.
– Han sa att det inte skulle tjäna någonting till. Att han inte litade på polisen och att de inte skulle lyssna på honom, säger han.
Den 24 januari i år, samma dag som Alfred Pudas mördades, ringde pappan upp sonen. Han säger att de först pratade om lite allt möjligt, men att han sedan kom fram till orsaken till varför han ringt upp sonen. Han hade fått ett brev från polisen som berättade att utredningen om olaga hot var nedlagd.
– Det var mest jag som var upprörd. Jag var jävligt upprörd. Alla polisanmälningar som han gjort har de lagt ner, säger han.
Åklagaren Kristin Andersson frågar om inte sonen var besviken.
– Det är klart att han var besviken, men det var mest jag som var besviken. Jag hade ju sett fram emot att Alfred skulle bli åtalad för det här, svarar pappan.
Åklagaren tar upp ett polisförhör där pappan beskrivit telefonsamtalet på ett annorlunda sätt. Att han då sagt att sonen var "väldigt upprörd och besviken". Såpass att han lade på och avslutade samtalet.
Kan det vara så att han lade på mitt under ert samtal?
– Jo, så har det varit många gånger tidigare.
Försvarsadvokaten Tobias Fälth frågar sedan om sonen någon gång uppmanat honom och hans fru att inte ha någon kontakt med Alfred och hans sambo och i så fall varför.
– Ja, det kan väl ha hänt. Han ville väl klara sig själv och att vi inte skulle lägga oss i.
Är han en sån person som skulle kunna gå till attack och angripa någon?
– Nej, det tror jag inte.