Han minns inget av olyckan
Den 20 mars tankade Bertil Andersson, 46, bilen för att köra från Gällivare till Kiruna och jobbet som skoterguide.Det är minnet som dyker upp när han vaknar i en sjukhussäng i Uppsala.Att han på sin väg till Kiruna hade kolliderat med en minibuss har han inget alls minne av.
Bertil Andersson läser artikeln i NSD som berättar om olyckan han var med i den 20 mars i år. Det var läsarkommentarerna till artikeln på NSD:s hemsida som fick honom att vilja ge ett ansikte åt åtminstone en av de annars så anonyma olycksrubrikerna. FOTO: Maria Ödalen
Foto: Maria Ödalen
- Det är det sista jag minns från den dagen. Att jag tankade bilen, säger han.
Kolliderar med minibuss
Bertil Andersson har inget som helst minne av att han kör ut på E 10 och norrut och att han längs den kolliderar med en minibuss.
- Nej, jag minns ingenting av olyckan eller tiden strax innan den. Jag var på väg till Kiruna, där jag skulle laga mat åt 22 turister i skogen. Men jag kom visst aldrig fram, säger han.
Bertil Andersson minns inte heller exakt när han vaknade till liv men när han gjorde det blev han efterhand varse om vad som hänt och att han var skadad.
- Jag har visst haft en hjärnblödning. Höger fotled är helt av. Den ska opereras här i Gällivare. Bäckenet fick jag ihoplappat i Uppsala, säger han och visar på skrapsår på omplåstrade både armar och ben, samt ett enormt blåmärke på insidan av högerarmen.
- Det slår även lock i högra örat emellanåt och så är det något som inte stämmer med högerögat. Jag får blunda med det ibland när jag läser.
Efterlyser en redogörelse
Något obehag känner Bertil Andersson inte efter olyckan, inte heller rädsla för att sätta sig bakom ratten igen.
- Nej, det enda som är synd är att jag köpte bilen dagen innan för att ha på utställning i sommar. Det går inte nu. Jag hade varit ute efter en sådan bil länge och när jag hittade den körde jag den direkt på skroten. Det känns tråkigt, det var ett fint exemplar, säger han om den Opel Kadett från 1970, som han körde vid olyckstillfället.
Efter en stunds tystnad fortsätter han:
- Hoppas de som åkte i minibussen klarade sig väl. Jag vet ju inte vilka de är och de inte vem jag är. Inte heller har jag fått veta något alls om hur olyckan gick till. Jag skulle vilja ha en redogörelse av polisen och tycker det är konstigt att de inte kontaktat mig, säger Bertil Andersson, från sin sjukhussäng där han bli liggandes ett bra tag till.
Operera foten
- De säger att jag är helt återställd om fyra-fem månader. Nu ska jag få foten opererad, efter det ska jag försöka börja gå så fort som möjligt. När jag kan gasa med högerfoten och koppla med vänster, sätter jag mig i husbilen och kör söderut. Hemma i Kiruna bor jag på tredje våningen så där är det svårt att klara sig själv.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!