Den 13 november 2020 står Gudrun Kuhmunen och kokar palt när vänstra benet börjar ge vika.
– Då ropar jag till Nils-Erik att det händer något i min kropp, att det är något som inte stämmer, säger hon.
I två månader vårdas Gudrun Kuhmunen på Norrlands universitetssjukhus, Sunderby sjukhus och Gällivare sjukhus. En vård de bägge två varit nöjda med.
Men efter sjukhusvistelserna börjar problemen hopa sig. I januari flyttar hon in på kommunens korttidsboende Wassarahem.
– Jag var orolig att det blir för jobbigt för Nils-Erik, så jag bestämde själv att jag ville in på ett boende, säger Gudrun Kuhmunen.
Den planerade vistelsen blir fyra dagar istället för två veckor. Det är så länge de pallar med berättar de. En kväll nekas Gudrun att lägga sig, trots nervsmärtor, för att det frångår boendets rutiner. En annan kväll är förklaringen att det är för få på avdelningen.
Det blir droppen för Nils-Erik Poidnakk.
– Jag kommer dit efter jobbet, går förbi personalen som sitter med sina telefoner, när jag kommer in till Gudruns rum sitter hon i rullstolen och gråter, och har ruskigt ont. Då bestämde jag att nä nu tar jag hem henne.
Till en början fungerar hemtjänsten bra, sedan tar problemen vid. Gudrun blir sittandes i rullstolen, får inte lunch, hinner inte gå på toaletten och hennes hjälpmedel glöms bort.
En händelse den 26 april får Nils-Erik Poidnakk att avboka hemtjänsten, ta ledigt från jobbet och ändra dörrkoden.
Då kommer en manlig personal ensam, trots att familjen önskat att en kvinnlig personal alltid ska vara med. Han kallar henne för "något snuskigt", frågar om hon bor ensam och säger att han kan dörrkoden.
– Det kändes inte tryggt, säger Gudrun Kuhmunen.
Det är också en av flera incidenter som Nils-Erik Poidnakk har anmält till kommunen, utan att få återkoppling.
– Är det för lite folk är det en fråga för politikerna, är det fel på schemaläggningen är det en fråga för cheferna. För det är inte personalens fel, de flesta är fantastiska, säger Gudrun Kuhmunen.
Nils-Erik Poidnakk hade planerat att vara hemma två veckor till men behövde under onsdagen jobba. Även denna gång fick sönerna rycka in, då ingen från hemtjänsten fanns på plats när Gudrun kom hem från rehab.
– Taxichauffören ringde och sa att han lämnat henne vid köksbordet.