Under måndagen inleds förhandlingarna vid Umeå tingsrätt gällande de omdebatterade Liikavaarafyndigheterna strax söder om Gällivare. På videolänk deltar Katarina Sundelin som i flera år kämpat för att inte behöva lämna sin gård när gruvan breder ut sig.
– Det känns som upploppet på en lång kamp. Man måste ju vara realist och tänka att vi förmodligen inte kommer kunna bo kvar, men det är viktigt att bevaka sina intressen och säga vad man tycker, vi är påtvingade det, säger Katarina Sundelin.
Hon är en av flera bybor som tvingas lämna sitt hem när Boliden utökar verksamheten och ansöker om att få bryta malm i ett dagbrott i byn Liikavaara.
I Laurajärvi har samtliga berörda fastigheter lösts in men i Liikavaara och Sakajärvi återstår ännu ett fåtal. Åsikterna om hur nära man är en lösning verkar gå isär.
– Vi känner spontant att det låter som att det snart är klart, men för oss på andra sidan känns det väldigt oklart. För oss är ingenting färdigt och det finns väldigt många obesvarade frågor, säger Katarina Sundelin.
Men Bolidens bedömning är att överenskommelser kommer att kunna träffas med samtliga berörda.
– Det är vår bedömning, vi har ändå en god förhoppning om att vi ska kunna lösa det här på ett bra sätt. Vi har ju löst ut en stor del av fastigheterna redan och det är ett fåtal som återstår, säger Klas Nilsson, kommunikationschef vid Boliden.
Från gruvbolagets sida anser man att mineralerna under Liikavaara är en brytvärdig kopparfyndighet och att de planerade ändringarna nu ska vinna laga kraft.
– Jag tycker att vi har bra förslag kring hur gruvan ska kunna fungera så väl som möjligt ihop med andra intressen, oavsett om det handlar om E 10, rennäring eller närboende så tycker vi att vi hittar en balans kring det hela som gör att vi får en ansvarsfull verksamhet, säger Klas Nilsson.
Prövningen är ytterligare ett steg i processen och Katarina Sundelin, som krigat i flera år, är äntligen lite hoppfull. Mycket på grund av att dialogen förbättrats.
– Det är jättetungt, jag kommer ju tvingas byta hem helt ofrivilligt, men jag tänker att processen är det jobbigaste. Sen när man får nytt kommer det bli bra, för det blir det ju alltid, men vägen dit är hemsk, säger hon.