Det är en hektisk tid Sanne Vennström har bakom sig. I februari 2021 flyttade hon Jeansgruvan över gatan till nya, större lokaler och i november 2021 öppnade hon barnklädesbutiken Matheos på andra sidan torget.
Hur har det gått?
– Det har gått jättebra. Det har varit ett hektiskt år, verkligen händelserikt.
Hur blev det så att du driver två butiker?
– På Jeansgruvan fick jag frågan av min gamla chef om jag ville ta över. Det var ju inte någonting jag hade planerat utan det bara blev så. Jag tänkte att om jag inte provar så kommer jag ångra mig, jag hade jobbat ungefär ett halvår i butiken och tyckte det var kul.
– Från det att jag fick frågan fram till det var dags att ta över så var det bara en stor ångest, för jag visste inte vad jag gjorde. Tittar jag nu så här i efter hand på budgetar och grejer jag har skrivit så har jag inte förstått någonting. Så egentligen har jag som bara kastats in i det.
Kan det finnas något positivt i det?
– Jo men det tror jag väl ändå. Förut har jag nog varit mer så att jag funderar igenom saker och grubblar, och har haft ganska mycket beslutsångest, men tycker nu att jag har blivit mer tvärtom. Jag tänker inte så mycket utan jag kanske mer gör, och så får jag se hur det går.
Och Matheos?
– Jag hade nog inte öppnat Matheos när allting står färdigt i centrum. Då tänker jag att det kanske kommer stora kedjor. Men gör man det nu så hinner man kanske bygga upp någonting så man står stabilt när den dagen kommer.
Hur är företagsklimatet i Gällivare?
– Jag tycker att det har varit bra att starta här. Jag ser ju en framtid. Många pratar om butiksdöden men det håller jag inte med om, jag tror snarare tvärtom. Att det kommer vara mer så i framtiden att man går till butiker. Det här med e-handel tror jag mer kommer dö faktiskt.
Vilka utmaningar finns det?
– Matheos har ju större utmaningar så klart, för det är en helt ny butik. Där är det mer att börja synas och att folk ska hitta till en framför allt.
– Parkering där borta är ju en utmaning. Jag vet själv om jag åker dit och ska ha en parkering att det inte är någon idé, det finns inte. Så glömmer man lite bort skolparkeringen.
Vilket stöd tror du att företagare här kan behöva?
– Jag vet inte. Jag tänker att första steget är att våga. Vi bor ju i ett gruvsamhälle så det kanske inte är så många som tycker det är värt att offra fem år av sitt liv eller mer för att eventuellt få en lön. För du gör ju det, du får ju kanske skippa att träna, hänga med kompisar eller resa.
Vilka utmaningar har du själv stött på?
– I början var det såklart att driva en butik, bara det var ju svårt. Sedan kom pandemin och det var väl kanske den största utmaningen, då var det bara att lägga in en högre växel och jobba för att det skulle funka. Och det gjorde ju det.
Vad skulle du säga driver dig?
– Det har egentligen aldrig handlat om pengar för mig. Utan kanske just det här med friheten att få bestämma själv och få nya idéer. Jag tycker ju det är väldigt kul att hänga om butiken eller komma på ett nytt skyltfönster. Det är väl kanske det som driver mig, att det är kul, och kundkontakten och träffa människor.
Vad händer härnäst, har du några nya planer?
– Nej jag har nog inte det. Jag tror inte det.
Så det finns inte utrymme för fler idéer?
– Jag öppnar då inte några fler butiker, vad jag har tänkt i alla fall. Men man vet aldrig.