Längs ovalbanan tränar några ekipage inför Bifrosts jubileumstävlingar vid ridklubben Dundret i Gällivare. Ljudet av klapprande hovar hörs och snart spränger Karin Widmark Engebro fram på islandshästen Huni i rasande fart.
Islandshästar må vara små – men de är snabba och starka. Ett av deras kännetecken, förutom den yviga manen, är tölten, en fyrtaktig gångart som är islandshästens speciella gångart. En del har även en femte gångart, pass. De härstammar från Island och en häst som rest från ön får aldrig återvända till Island igen.
Varför just islandshästar? Jennifer Öderyd, som varit Bifrostmedlem sedan hon var liten och är uppvuxen med islandshästar, svarar:
– Finns det någon annan häst? De är så coola. Det kan vara jättekaos om man är på någon tävling men hästarna är obrydda trots att de är bland okända hästar. Det är en stor häst i liten förpackning, väldigt mycket häst, säger hon.
Bifrost var i nordisk mytologi en bro som ledde från jorden till himlen och slutade i Asgård. Föreningen Bifrost startades 1989 och verksamheterna bedrivs främst i Gällivare och Kiruna.
– Jag kommer ihåg när jag var på mitt första medlemsmöte, jag kände ingen alls. Nu känner man verkligen alla och det kommer in nya medlemmar hela tiden, det är verkligen roligt. Det är sådan bredd på föreningen, vi har de som satsar på tävling och de som bara vill rida ut i skogen, säger föreningens ordförande Kristin Widmark Engebro.
– Vi har ordnat uteritter, kurser i centrerad ridning och westernkurs. Vi har medlemskvällar när man verkligen får grotta ner sig, säger Jennifer Öderyd.
Föreningen har också rest till Danmark på islandshäst-VM och visade samisk kultur.
– Vi har många roliga minnen, konstaterar Kristin Widmark Engebro.
Till helgens tävlingar kommer ekipage från Norrbotten och Västerbotten. Tävlingarna bedrivs på en ovalbana för att visa hästens gångarter. Det finns två delar att tävla i – dels sportgrenar, dels gaedingakeppni som är en relativt ny tävlingsform. Domarna vill se en häst med mycket utstrålning, glädje och lösgjorda gångarter. Mycket rörelser, tempo, vilja och uttrycksfullhet belönas.
– Målet är att hitta den bästa hästen. Det är mer fart och fri ridning, det är en riktigt rolig tävlingsform, säger Jennifer Öderyd.
– En gaedingur är vad man kallar en riktigt bra häst, alla vill ha en gaedingur, berättar Kristin Widmark Engebro.
– Det är hästen domaren vill ta med sig hem, säger Malin Johansson.