Drygt 20 föräldrar hade samlats utanför kommunhuset i Gällivare på onsdagen för att visa sitt missnöje. Föräldrarna delar samma öde. Deras barn har blivit tvångsomhändertagna av kommunen och de känner sig överkörda. Demonstrationen började med att Mariya El Moutaouakkil, en av föräldrarna, talade:
– Vi står här i dag och höjer rösten för våra barn. Barn har rätt att vara med sina föräldrar. Gällivare socialtjänst har tagit lagen i sin egen hand och slår föräldrarna med den andra handen.
Under trekvart talade hon och några föräldrar till om hur orättvist behandlade de känner sig av socialtjänsten.
Föräldrarna tycker att socialnämnden genomför bristfälliga och ensidiga utredningar om LVU där de själva inte får medverka.
När vi pratar med Mariya El Moutaouakkil, efteråt säger hon att det var dags att visa vad de känner.
– Det finns inga steg framåt. Vi står kvar på samma plats fortfarande. De har stängt allt mot oss och det känns orättvist som medborgare, säger hon.
Föräldrarnas kritik handlar också om att de känner att inte har någon kommunikation med tjänstemännen. De får inte heller ha någon kontakt med sina barn.
– När P4 Norrbotten har intervjuat ordförande (Johannes Sundelin, ordförande i socialnämnden) säger han att LVU är sista steget. Men jag kan tyvärr bekräfta att de använder det i första hand utan utredning, varning eller samtal med oss. De har kommit direkt till flera familjer, inte bara mig, och tagit barnen.
Känns det bra att ha demonstrerat?
– Jag kan säga att jag var stressad i början. Jag är rädd för att jag kan bli bestraffad för att jag har höjt min röst.
Att du blir straffad för att du har demonstrerat?
– Ja, att jag till exempel inte får träffa mina barn eller att de gör något annat. De hittar kanske på något som gör det värre med vårt ärende. Men jag ska fortsätta tills jag får rätt och tills andra familjer får rätt.
Mariya säger att hon inte tror att tjänstemännen kommer att lyssna på föräldrar, men hon hoppas att de högre cheferna gör det. Och det här var inte den sista demonstrationen.
– Vi ska inte ge upp förrän vi får våra barn. Om de tycker att det ska vara LVU, varför vill de inte göra LVU i hemmet? Vi är redo att jobba med dem.