Dundret har en speciell plats i Thomas Fogdös hjärta. Det var här som han som sexåring startade den alpina karriären och lade grunden till de framgångar han senare i livet skördade: världscups- och Europacupssegrar, tre SM-guld och OS-deltagande. Det var lyx att ha så nära till en skidbacke att nöta träningstimmar i, endast tre kilometer från centrala Gällivare.
Efter en olycka i Åre 1995 då han bröt ryggen avslutades skidkarriären och det blev en flytt till Uppsala. Men kärleken till Dundret, där allt en gång började, lever kvar.
– Jag kommer speciellt ihåg höstarna då man bara väntade på att säsongen skulle börja. ”Är lamporna tända, ser det ut som att de sprutar backen?” Den där förväntan är något som man nog inte fattar hur stark den varit, säger han.
Framför allt märktes det då han bröt ryggen och var borta från skidåkningen. Hösten kom – och med den förväntan.
– Jag var en del av Dundret så länge och jag förstår inte riktigt varför inte den här fantastiska anläggningen inte riktigt lyfter besöksmässigt. Det är ofattbart, säger han.
– Hela turistbranschen har vidgats så oerhört och Dundret kanske inte hängt med. Vi kanske har glömt bort att förklara för folk det mest uppenbara, att det finns snö tidigt och fantastiska backar. Kåbdalis gör det himla bra och kanske borde Dundret samarbeta med dem istället för att se varandra som konkurrenter.
– Men först kanske man borde fundera på vad det är som gör att folk i Norrbotten inte väljer Dundret, säger Thomas Fogdö.