Fem veckors frivillig isolering i fjällvärlden
NSD:s fotograf Pär Bäckström tillbringade fem veckor frivilligt isolerad i Teusadalen som stugvärd. Kameran hade han med sig och här beskriver han fjällveckorna i ord och bild.
Solen i ögonen och en lugn dag för stugvärden Anna Hansson.
Foto: Pär Bäckström
Det är full vinter i fjällvärlden denna tid och allt känns orört. En kristallklar och kall dag i februari kan man följa lodjuren och järvens spår uppe på fjället. Älgarna finns i skogspartierna efter sjön och ligger stilla i kylan.
Naturbevakaren Tomas Hansén från Vuollerim är ute på lodjursinventering och har fått upp spår på en föryngring.
Han pekar upp mot fjällbranten och vi kan se lodjuret sitta och blicka ut över dalen. Hon har två ungar som hon ska hitta föda åt.
Ljuset är fantastiskt så här tidigt på året.Det blåa dominerar och på kvällarna i slutet av februari ser vi planeten Venus i väster. Fullmånen är något alldelens extra att uppleva här, tyvärr är dock norrskenen få.Vissa dagar är inte sikten många meter i snöovädret. Nästa dag är det absolut stilla och klarblått. Det är dock härligt att ligga inne i stugan och läsa en bra bok när det viner runt knuten.
Denna tid på året är det inte så många besökare. Tyskar, fransmän och österrikare dyker upp med sina tungt lastade pulkor men svenskarna ser vi inte än så länge. Några hundspann med tyska gäster sover över i storstugan.
Efter en natt med minus 32 grader kraxar hundarna fram ett hest ylande tidigt på morgonen.
Kungsleden går här, och det är brant upp genom skogen för att komma upp på fjället. Man får dock sin belöning när man kommer upp och kan blicka ut över denna mäktiga dal. Området häromkring är väl känt för topptursåkning med utförsskidor.
Vi viker av norrut och går upp mot toppen Urtticohka (1203 meter över havet). En fantastisk vy i 360 grader över ett nästan helt vitt massiv av toppar. Åt sydväst ser man in mot Sarek och norröver kan man skymta Kebnekaisefjällen.
När vi sitter och låter februarisolen värma våra kalla kinder glider en kungsörn förbi över oss.
Dagarna går på stugplatsen och det börjar dyka upp en del fiskare som ska försöka fånga dom berömda Teusarödingarna.
Vi själva lyckas inte så bra, men nån grann röding blir det. Vi testar att göra sushi på den vackra fisken, fantastiskt gott...
Teusajaurestugorna är en av få fjällstugor som har bastu, den är populär efter en svettig dag på fjället. Vi eldar den glödhet och dom tyska gästerna njuter av att svettas och sen svalka sig i snön.
En ensam tjej dyker upp med sin pulka från Vakkotavare i mitten av mars. Maria Walla kommer från Dalarna men bor i Oslo sen några år. Hon har varit ute i snart en månad och åkt skidor efter Kungsleden.Maria Walla började nere vid Rogen och har sen åkt via Hemavan upp hit.
Många av gästerna vi möter är ute på långa och avancerade turer och det gemensamma för dem att vara ute tidigt på säsongen är att dom helst vill vara helt ensamma i vår fjällvärld.
Mars månad gå mot sitt slut och dagarna blir längre. Nu börjar även vi svenskar hitta ut. Dom flesta väljer att gå Kungsleden söderut med solen i ögonen men många viker av mot Kebnekaise och Nikkaloukta.
Sista helgen i mars kommer Britta från Ängelholm och tar över stugvärdsskapet. Vi har ingen hemlängtan och hade gärna stannat säsongen ut. Vi åker skidor ner mot bilvägen i Vakkotavare och snart är man tillbaka i vardagen igen.
Så jobbar vi med nyheter