Veckorna före han ger sig ut på turnén vilar lugnet över det lilla huset på Repisvaara. Genom köksfönstret kan man skönja konturerna av Dundret. Johan Airijoki lämnade under flera år hemorten för Umeå, men återvände då han fick jobb.
– Här går det bra att göra de saker jag tycker om, vara ute i naturen och åka snowboard. Och så har jag många av mina vänner här, berättar han.
Att fortsätta jobba med musik var inget problem efter flytten. Johan Airijoki fördelar sin tid mellan olika band, och under hösten har han satsat extra på sin egen musik och jobbet inom gruvindustrin har satts åt sidan.
– Jag har haft flera heltidsjobb. Men jag har tänkt att, tänk om jag skulle jobba lite extra när jag har möjlighet och kunna lägga ner den tid jag vill på det jag tycker så mycket om, säger han.
Den tanken förverkligades efter en fråga under en arbetsintervju om vad hans dröm var.
– Jag svarade att det var mat i magen. Men efteråt när jag tänkte efter så insåg jag att det är ju ingen dröm så, det är ju det som ska ge mig puls. Min dröm är att spela och göra musik, säger han.
Under hösten har han jobbat som sin egen manager, agent, turnéledare och band.
– Det är ganska kul, jag är min egen och det går inte att förvänta sig att någon annan ska göra jobbet. Jag har jobbat mycket här hemma med min egen laptop och ringt runt för att boka ställen att spela på.
Han plockar fram en gitarr. Ett instrument han hållit nära hjärtat sedan en ABF-kurs han gick när han var liten. Musiken som uppstår när han börjar spela är en helt ny låt som han skrivit åt en bekant.
– Jag gjorde en EP i våras och det blev rätt ruffig blues. Skivan jag släppt nu är mer melodiös, berättar han.
Det är texter han själv skrivit, om sig själv, sina vänner och sin familj.
– Jag vill ta bort så mycket filter som möjligt och hålla det nära mig själv. Jag vill kunna ge en bredare bild, det kan vara bra att vara en man från Norrlands inland som sjunger om känslor. Det är folkmusik, på det viset att jag berättar historier om mig själv och det jag har runtomkring, säger han.
Skivan kom till i en liten stuga vid Västerbottens kust. Där har den under två och ett halvt år arbetats fram under mycket experminterande.
– Vi använde det vi hade, några gitarrer och en orgel, och vi spelade trummor på möbler, berättar han.
Just nu och de kommande veckorna har hans arbetsplats flyttats från köket med utsikten och ut på fält. Turnéorterna blandas friskt, och Johan Airijoki spelar sina nya låtar på scener i såväl Arvidsjaur som i Stockholm och Berlin.
– Jag avslutar med Alta i Norge innan jag kommer hem i mitten av december. Det är kul, jag tycker om att vara ute och röra på mig, säger han.
Det är inte första gången han är ute och reser runt. Under tiden som snowboardåkare i landslaget blev det en hel del kuskande runt land och rike. Men snowboardkarriären sattes åt sidan när valet föll på att plugga till personalvetare i Umeå.
– Jag åker mycket snowboard fortfarande, men tävlar inte längre. Men det hann väl bli något SM-guld, berättar han.
Framgångar i såväl musik som snowboard kommer från brinnande intresse och en nypa envishet.
– Det finns någon slags glädje i att hitta det som driver mig. Jag är ganska bra på att snöa in totalt på det jag är intresserad av, säger han.