En gränslös vänskap

Det är ett sorl av röster och olika språk som möter upp när NSD stiger över tröskeln till "Vänner utan gränser", det minst sagt världsomspännande caféet vid korsningen Lasarettsgatan-Parkgatsleden i Gällivare. Några spelar biljard, andra ser på tv eller spelar pingis, någon lägger pussel och ett gäng sitter vid datorerna. Några andra sitter och pratar över nybryggt kaffe och hembakad tårta.
Eldsjälar
En av eldsjälarna tillika initiativtagarna till att caféet öppnade för sex år sedan, Margareta Hedberg, välkomnar och räknar upp alla nationaliteter som för närvarande vistas där regelbundet.
Hon kommer till 27 innan det tar stopp. Besökarna är både asylsökande och dem med uppehållstillstånd.
- De enda som saknas är svenskarna. Vi skulle önska att fler Gällivarebor kom hit för att umgås, ta en fika och prata. Det är väldigt många här som vill träna svenska språket.
Hon nickar mot en eritreansk kvinna, Rgbe Ande, som sitter och pluggar i en soffa längre bort.
Rgbe Ande berättar genom tolkhjälp från sin väninna Mari Mogor Girmai, från samma land, att hon studerar hårt varje kväll och att hon verkligen vill lära sig svenska.
- Svenska alfabetet är svårt, säger hon.
Väninnorna besöker caféet varje kväll, även om kvinnor har torsdagskvällarna vikta bara för sig och barnen.
- Man träffar många människor här. Jag har lite större barn som gillar att vara här, så vi går hit tillsammans, säger Mari Mogor Girmai.
Mamman i Gällivare
Naia Shouaib, från Afghanistan, kom till Gällivare för två månader sedan. Hans önskan är att lära sig bra svenska och få ett jobb.
- När det är uppfyllt vill jag och min fru gärna skaffa barn, säger han.
Mulubhroin "Pepe" Menkerios, från Eritrea, hoppas på att få fortsätta de universitetsstudier han påbörjade i sitt hemland. Han kom till Sverige och Gällivare så sent som i april men kan redan riktigt bra svenska. Caféet böker han varje dag.
- Det här är den enda plats vi har att gå till och här har vi vår "mamma" i Gällivare, säger han syftande på Margareta Hedberg.
Han förklarar sen att han är mycket tacksam över all den hjälp och omtanke hon och de andra bakom caféet ger sina gäster och att caféet är en oas för rekreation.
Som en frisk vårvind sveper Raber Hossmn in i lokalen, strax innan stängningsdags. Det blir många kära återseenden, eftersom han inte varit där på ett tag.
- Jag har jobbat i Jokkmokk i tio månader, säger han och strålar som solen.
Jubel över medborgarskap
Anledningarna till glädjen är flickvännen i Jokkmokk, dit han planerar att flytta, men framför allt beskedet han fick häromdagen - Raber Hossmn har nämligen blivit svensk medborgare.
- Först fick jag ett negativt besked som jag överklagade, sen blev det positivt. Jag är mycket, mycket glad, säger han.
Lennart Karlsson, ordförande för "Vänner utan gränser", gläds med honom.
- Såna här gånger är det riktigt, riktigt roligt. Men vi har också jättemånga vänner som blivit ivägskickade och det är ju det värsta, när de inte får stanna. Då är det tårar från alla håll. Vi här ser ju att den svenska migrationspolitiken har hårdnat väldigt mycket, säger han.