Kraven att få påbörja den svenska bergsguideutbildningen är höga. Minst 5 års klättererfarenhet, 5 års skiderfarenhet, 50 alpina bergsturer och 20 klippklätterturer är bara ett axplock av alla de krav som Svenska Bergsguideorganisationen, SBO, ställer på sina sökande. Men det var ingenting som fick Alexander Nordvall att tveka, tvärtom.
– Det var nog en morot att det var väldigt svårt att komma in. Jag upptäckte att jag hade gjort många av förkraven utan att jag visste om det, så det har bara varit två-tre år som jag aktivt behövt välja vilka turer jag ska göra, säger han.
Det var genom skidåkningen som han tog sig ut i världen och upp bland bergen. I takt med att den blev mer avancerad krävdes också kunskaper i klättring. Med den insikten flyttade han och flickvännen Sofie Eriksson till Abisko, köpte klätterutrustning, böcker och mer eller mindre bosatte sig i klätterselarna.
– Man behövde klätterkunskaper för att kunna ta sig upp för en topp eller ner för en glaciär. Jag var desperat nyfiken på att utforska fler aspekter av bergen och valde att verkligen satsa, säger Alexander Nordvall.
Någonstans här fick han också upp ögonen för yrket som bergsguide. Istället för att nöja sig med att vara ute på egen hand vill han också kunna dela med sig av upplevelserna till andra.
– När man har varit ute med folk och fått ta med dem på en topp- eller klättertur, som de kanske inte hade kunnat genomföra utan din hjälp, och ser vilken upplevelse de får av det. Det är otroligt givande, absolut den största anledningen till att jag vill bli bergsguide, säger Alexander Nordvall.
Förra vintern påbörjade han svenska bergsguideutbildningen tillsammans med åtta andra kursdeltagare. Hittills har de hunnit med en lavinkurs i Schweiz, klippklättring i Lofoten och alpinklättring i Frankrike.
– Jag har verkligen förstått att det är stor skillnad på att vara ute och klättra på egen hand och faktiskt ha med gäster, att få lära sig alla knep och knåp som bergsguider är kända för.
Utbildningen tar mellan tre till fem år och Alexander Nordvall ser framemot att kunna titulera sig som auktoriserad svensk bergsguide. Trots att IMFGA licensen innebär att han kan jobba världen över så drömmer han om att få verka i Norge och Sverige.
– När man är klar får man en nål, den drömmer man ju om. Jag är inte där ännu men det är ett stort steg i rätt riktning, säger han.