Daniel Ahklagis son är drygt åtta år och har diagnosen cerebral pares. Sedan sonen var fyra år har Daniel Ahklagi sökt personlig assistans utan framgång. Sonen sitter i rullstol och pappan berättar att sonen behöver hjälp med allt i det dagliga livet.
– Kommunen har hela tiden nekat honom assistans, säger Daniel Ahklagi.
Han är ensamstående pappa till fem barn varav fyra av dem bor med honom. För familjen har det varit en strävsam kamp i flera års tid för att sonen ska få den hjälp han har rätt till.
– Jag förstår inte varför jag inte fått någon hjälp, säger Daniel Ahklagi.
Sonens ansökan om personlig assistans avslogs av socialnämnden med motiveringen att pojken inte omfattade kraven för lagen om stöd och service. Enligt socialnämnden skulle funktionsförmågan hos barnet kunna utvecklas över tid. Förvaltningsrätten upphävde beslutet och kommunen överklagade till kammarrätten som anser att det är ostridigt att pojkens funktionshinder är varaktigt och stort. I domen står att det i utredningen framgår att funktionshindret medför många svårigheter i den dagliga livsföringen som inte förekommer hos ett jämnårigt barn utan funktionshinder. Det framgår också att pojken är i behov av stöd och hjälp för att kunna klara av sin personliga hygien och toalettbestyr, på- och avklädning samt vissa förflyttningar.
– Jag har frågat hur det kommer sig att min son behöver två eller tre assistenter i skolan men att man anser att han inte behöver hjälp hemma, säger Daniel Ahklagi.
Syskonen har fått dra tunga lass tillsammans med Daniel Ahklagi, berättar Gabriel Keryakos, chefsjurist på Nordström assistans.
– De har fått hjälpa till väldigt mycket genom åren. Kommunen menar att sonen kan bli bättre men de medicinska intygen visar att han kommer ha ett väldigt stort behov många år framåt, säger Gabriel Keryakos.
Han riktar skarp kritik mot kommunen. Han menar att Försäkringskassans bedömning och kommunens skiljer sig åt. Försäkringskassan bedömer att han tillhör personkretsen och att hans grundläggande behov uppgår till cirka 18 timmar i veckan.
– Deras bedömning är baserad på rådgivning med läkare. Kommunen har drivit den här processen väldigt hårt och det tyder på att man inte varit villiga att ge familjen den hjälp de behöver och har rätt till, säger han. Tyvärr är det inte ovanligt att Gällivare kommun har restriktiva bedömningar och ofta leder det till långa domstolsprocesser likt detta fall. Nu ska kommunen räkna på hur stort behovet är och hur många timmar han behöver per dag. Nu hoppas vi att familjen får den hjälp de behöver, säger Gabriel Keryakos.
Norrbottens media har sökt ansvarig på socialförvaltningen för en kommentar utan framgång.