– Projektet kommer att få en fortsättning för man har sett att det ger något. Redan för tre år sedan såg man att man behövde jobba med dessa saker för att få ett samhälle och en region att utvecklas. Det tycker jag är beundransvärt, säger Amanda Matti, projektledare.
Projektet finansieras av Gällivare kommun, landstinget, LKAB och Boliden och arbetar med bland annat värderingar, normer, mångfald och jämställdhet för gemenskap, tolerans och öppenhet.
– I grunden behöver vi en hållbar kommun med hållbar utveckling. Om man tittar på befolkningssifforna så minskar vi i antal. Problemet är att vi behöver – som många andra ställen – bli bättre på att ta hand om den mångfald som finns, berättar Mia Edin, processledare för Face of Gällivare.
– Vi brukar använda ett citat som lyder "Där alla tänker lika, tänker ingen". Det är farligt i verksamheter om vi är för likadana, vi behöver människor som flyttar in hit från olika ställen och kulturer.
Problemet i Gällivare är förstås att hitta bostäder men det är något som verksamheten InGellivare arbetar med genom rådgivning och kontaktförmedling. Face of Gällivare, å andra sidan, arbetar för att människor ska bli intresserad av varandra.
– Vi behöver mångfald för motsvarigheten är enfald vilket inte är så utvecklande, säger Mia Edin.
Face arbetar också med utbildningar för såväl personlig- som verksamhetsutveckling.
– Vi har en kultur som bygger på att döma och hitta syndabockar. Jag vill vända på det: här har vi någon som gjorde något som gick åt skogen – han måste ha lärt sig massor, säger Sara Carlsson från Hakkas skola.
Inom Face finns en medborgargrupp som hjälper till att göra samhället ännu bättre. Flera aktiviteter har anordnats, som nationaldagsfirande på hembygdsområdet och en serie porträtt upphängda mitt på stan, där medborgarna fick berätta varför deras hjärta klappar för Gällivare.
– Vi ville väcka känslor, tankar och reflektioner hos andra människor, berättar Magdalena Ahnqvist, en av deltagarna.
Nu har tre år har gått, har Gällivare blivit varmare?
– Alla har en vilja att möta andra men man är lite rädd. Men alla vill jobba med de här sakerna och det är en förutsättning för att nå dit vi vill, säger Amanda Matti.
– I styrgruppen har vi konstaterat att vi aldrig kommer att få veta exakt vad projektet gav. Vi måste leva med en tillit att projektet faktiskt gör skillnad, säger Mia Edin.