Här hämtas en av de nyskördade potatisarna upp ur landet.
Hon går med raska steg när hon hämtar ett av potatisgräven. Gräsmattan mellan hennes växthus är välklippt och hela gårdsstället vårdas med öm hand. Trädgården är 81-åriga Britt-Marie Wåhlströms stora intresse och hon har en makalös förmåga att få det mesta att växa.
– Det här är ju mitt liv, säger hon och ser sig omkring.
Hon tar upp några olika potatissorter som hon tänker koka till middagen. Intresset för matlagning går hand i hand med hennes odlingsintresse.
– När jag kommer ut i trädgården den här tiden på året så sätts tankarna i gång. Då kan jag stå och titta och fundera vad jag ska hämta in och vilken mat det ska bli, säger hon.
Maten odlar hon nästan helt själv. De små tomater som hon bjuder på smakar godare än den godaste karamell. Och de två paprikor som hon har plockat är både vackra och smakrika. Så där kan man fortsätta. Trots att Sarvisvaara ligger 37 kilometer norr om Polcirkeln så odlar Britt-Marie Wåhlström alla tänkbara grönsaker.
81-åriga Britt-Marie Wåhlström i Sarvisvaara ler ikapp med höstsolen samtidigt som hon håller upp ett knippe grönkål.
Allt det hon odlar är också ekologiskt helt fritt från olika kemikalier. Hon tillämpar täckodling där hon samlar gräsklipp som hon sedan lägger runt potatis, kål, morötter, lök och en rad andra växter som finns i trädgården. På så sätt hålls jorden fuktig och gräset multnar sakta ner och när allting är skördat på hösten vänder hon ner det i landet.
– Då är jorden fylld med näring när våren kommer. Jorden blir verkligen jättefin av det, säger hon.
När Britt-Marie Wåhlstöm växte upp i Sarvisvaara under 40-talet och i början av 50-talet bodde cirka 260 personer i byn. Då fanns det skola, post, kiosk, biograf och två mataffärer.
Hon flyttade till Falun och har bland annat också bott i såväl Göteborg som i Lysekil. För cirka 25 år sedan återvände hon hem till byn, bland annat för att ta hand om sin pappa som bodde kvar i hemgården.
– Jag har ju alltid haft den här platsen i mitt hjärta. Här har jag också fått fritt spelrum att odla, berättar hon.
Och hon odlar allt möjligt.
Orangeriet förlänger utomhussäsongen.
I det trivsamma orangeriet som står alldeles intill boningshuset finns ett citronträd, ett avokadoträd, ett fikonträd och ett olivträd.
– När man kommer in till Britt-Marie på vintern är det som en djungel inne i köket, säger grannen Patrik Olofsson.
Han och goda vännen Benny Ståhl har precis varit där och hjälpt henne med att få tak och väggar över vedkap och vedklyv.
– Jag plockar in några av träden för att de ska överleva. Då blir det grönt och fint inne i huset också, säger Britt-Marie.
Sedan inleds odlingssäsongen redan i januari där hon börjar att sätta frön som sedan får växa under vintern.
– Det är ju så kul. Man har goda vänner som man kan prata med och utbyta råd och erfarenheter med. Växterna och odlandet blir ju också ett sätt att umgås, säger hon.
I en tid när självhushållning och närproducerat lyfts fram är Britt-Marie Wåhlström ett föredöme. Hon upplåter sin mark för jakt och får sedan kött tillbaka. Och alla grönsaker odlar hon själv.
– Jag känner mig så stolt när jag står här och ser allt gott som växer. Och när senhösten kommer känner jag mig så rik när jag ser på allting som jag har skördat, säger hon.
Den vackra röda cykelkärran fungerar perfekt när de nyskördade grönsakerna ska transporteras.
I källaren har hon bland annat sylter, inläggningar, safter och marmelader.
– Jag behöver aldrig oroa mig för maten. Och jag vill också hålla på. Och jag har hälsan. Det är en så viktig del av livet så jag vill inte sluta. Inte fasen känner jag mig gammal trots att jag har hunnit fylla 81 år.
När man träffar henne slås man av vilken energi och livsglädje som hon har. Och hon verkar ha en förmåga att se positivt på det mesta. Hon planerar att bygga ett garage till bilen och också en låta bygga en bastu ute i trädgården. Då är hon förmodligen uppe i 20 byggnader på tomten om man räknar in de olika växthusen.
Britt-Marie Wåhlström är generös. Den här dagen bjuder hon grannen Patrik Olofsson och goda vännen Benny Ståhl på lunch.
– Ja, jag är väl bara så. Jag ser framåt. De försöker hejda och hindra mig, säger hon skämtsamt och skrattar.
Hon får en fråga hur många växtsorter som hon kan ha – men där blir hon svarslös.
– Inte vet jag. Men det är mycket, säger hon och bjuder på sitt, på något sätt, ungdomliga och helt oförställda skratt.
Patrik Olofsson som precis har ätit den goda löksoppa som hon har lagat till och serverat ute i trädgården imponeras av sin grannes livslust och energi.
– Det är imponerande att se hur hon arbetar. Och hur fint hon har det. Hon odlar och lagar den mest fantastiska mat. Britt-Marie är otroligt generös.