– Jag kommer att börja med att berätta om de 148 barn som 1946 tog tåget till Åsa där de skulle stanna hela sommaren, 2,5 månad, 150 mil hemifrån, säger Inger Skantze-Ärlemalm.
Författarinnans farfar var med och byggde upp badhotellet i Åsa som sedermera blev barnkoloni. Åsa ligger vid havet, två mil söder om Kungsbacka. Inger Skantze-Ärlemalm bor i en ärvd drängstuga vid Åsa gård och har varit gift med malmbergsbon Erik Ärlemalm. Hon började sin skrivarbana som journalist på Kuriren.
– Jag sökte jobb på NSD, men fick svaret "vi har redan en tjej". Då gick jag till Kuriren som sa "vilken tur, våran tjej har slutat", säger hon.
Hon har skrivit 40 böcker, om kvinnofrågor, kvinnohistoria, sociala frågor och matkultur. Med "Narkomanen i samhället", 1967, var hon en av de första som uppmärksammade narkotikaproblemet. Boken "Så vinner kvinnor makt och inflytande - en handbok i strategi" kom 1989. Hennes senaste bok är "Hallandssöm – Hängkläden och pudevar från norra Halland".
Boken om Åsa är beställd av kulturförvaltningen i Gällivare. Under kulturfestivalen träffade hon ett 40-tal "kollobarn" i Kåkstan.
– Jag träffade många äldre damer som varit både kolonibarn och köksflickor. Det berättades om två små öar på kolonin. Pojkarna badade på lilla ön och flickorna på stora ön. Barnen fick gå nakna med badkläderna på huvudet och flickorna var väldigt generande när de passerade pojkarnas ö. Barnen gick barfota hela sommaren och pojkarna hade bar överkropp. De var bruna som små pepparkakor.
Koloniföreståndaren Alfons Sterner hade bestämt att barnen skulle ha sill till frukost, för det fyllde så bra i magen. Maten fick inte lämnas och ofta satt olyckliga barn kvar i matsalen med tallrikarna framför sig, men köksflickorna var snälla och slängde sillen om barnen lovade att inte pipa ett ord om det.
– En av deltagarna berättade om en pojke som bara grät och inte ville åka med tåget till kolonin. En annan pojke, som inte blivit uttagen, tog hans plats och hoppade på tåget.
Ett 15-tal köksflickor blev kvar på Åsa, gifte sig och bildade familj.
– Jag har intervjuat en dam från Ullatti, som ännu har kvar sin dialekt, säger Inger Skantze-Ärlemalm.
Det ligger en lite obehaglig ideologi bakom dessa barnkolonier.
– Det var inte bara av medicinska och sociala skäl som barnen skickades på koloni. Arbetarklassens barn skulle fostras, sades det när barnkoloniverksamheten växte fram under 1900-talet. Hur såg den sociala biten ut för folk som levde här, det talas mycket om tbc, struma, jodbrist. Det vill jag titta närmare på, säger hon.
Fotnot: Boken om Åsa ska presenteras vid Gällivare vintermarknad.