Nu kan både mamma Åsa och Birk Waara stoltsera med att klarat bedriften att ta toppluvan.
– Jag tänkte att det kunde vara roligt att få bli den yngste som fått luvan, så jag bestämde mig förra vintern, säger Birk Waara.
Med fantastisk utsikt över Dundret bor Birk med sin familj längs Vassaraträsket knappt en halvmil utanför Gällivare. Fågelvägen har han bara ett par kilometer till parkeringen vid foten av Dundret längs Porjusvägen.
– Hälften av gångerna har jag tagit skidorna över sjön och sedan upp till Dundret och de andra gångerna har jag åkt bil till parkeringen längs Femmanvägen, berättar han.
Man kan tro att familjen Waara har särskilda toppgener. För fyra år sedan var Birks mamma, Åsa Waara, en av de som kämpade sig uppför Dundret flest gånger och fick toppluvan.
Blev du inspirerad av din mamma?
– Nja, jag var sex år då jag åkte upp själv första gången och då blev jag ju lite mallig och stolt och så där. Så då tänkte jag att jag skulle ta toppluvan.
– Ja, han bestämde sig nog redan då. Men tidigare år har jag mörkat lite för honom när de drar igång och så. Men nu är han så stor så det går ju inte längre, säger Åsa Waara och skrattar.
Birk bestämde sig redan förra vintern att det var dags. Och mamma Åsa är märkbart stolt. Men inte bara över själva bedriften i sig.
– Det är faktiskt väldigt imponerande för han har aldrig gnällt någonting här hemma om att han ska iväg. Har bestämde sig och följde det. Och vi har räknat på hur långt han faktiskt har skidat och gått. Det är 43 mil och ungefär 16 000 höjdmeter.
Nu kan både mamma Åsa och Birk Waara stoltsera med att klarat bedriften att ta toppluvan.
Birks pappa Daniel Brännström är lika stolt.
– Det fysiska var jag inte det minsta orolig för. Det handlar ju om att man ids göra det varje helg och också att man kan hålla sig frisk, säger Daniel Brännström.
Men eftersom Birk verkligen hade bestämt sig för att toppluvan gav han sig iväg ändå, även de gånger då han var lite krasslig.
– Jag småljög väl lite ibland. Jag har inte varit jättesjuk, men inte helt frisk heller, erkänner han.
Birk Waara, Gällivare, yngste någonsin att vinna toppluvan, 2024.
Det var ju rejält kallt vissa dagar den här vintern. Blev du inte avskräckt då?
– Nej, jag tyckte bara det var kul. Jag ville testa på att vara där i alla väder. Det såg jag fram emot, säger han.
Hur lång tid tog det för dig att ta dig hela vägen upp till toppstugan?
– 50-60 minuter kanske.
Och nedför gick det fortare?
– Jo, en kvart kanske. Jag brukar köra lite i skogen då. Det blir roligare då.
Birk Waara är en av knappt 160 personer som lyckats ta toppluvan sedan 1959. Och med största sannolikhet även den yngste.
Det låter som att du gillar att utmana dig själv och sätta upp mål?
– Ja, nog skulle jag väl säga det. Det är ju roligt att ha någonting att hålla i så man inte bara siktar mållöst, säger Birk.
Den 1 maj gjorde Birk den sista turen upp till Dundret för den här säsongen och fick då också sin efterlängtade toppluva. Och när han kom hem väntade en överraskning. Birks föräldrar hade ordnat med kalas och bjudit in släkt och vänner som var där för att hylla honom för hans bragd.
Var det många som kom för att gratulera dig?
– Jo, nog var det ganska många. Jag blev överraskad, säger Birk.
– Ja, det gick ju åt 15 liter köttsoppa, berättar mamma Åsa.
Birk Waara, Gällivare, yngste någonsin att vinna toppluvan, 2024.
Onsdagen den 1 maj, i strålande solsken, nådde Birk sitt mål - en egen toppluva.
Ibland fick snowboarden följa med i packningen.
För det mesta fick Birk sällskap upp till toppen. Antingen av familj och släkt eller vänner.
Toppstugan på Dundret.
Birk har stannat till för att beundra utsikten från Dundret.
Ibland var det rejält kallt uppe på toppen. "Jag ville testa på att vara där i alla väder. Det såg jag fram emot", säger Birk.
Inne i toppstugan var det skönt att få värma sig en stund. Birk packade ofta ner lite nudlar som han kunde äta på toppen.
Till hösten kommer Birk Waaras porträtt hänga på väggen tillsammans med övriga topphjältar från 1959 och framåt.
– Man har ju varit i stugan rätt mycket när man sprungit runt topparna. Och blivit sugen på att hänga där jag å. Så det är roligt, säger Birk.
Fotnot: Kennet Olofsson fick också mottaga årets toppluva.